Deciphering Life

Hutcha, hutcha, hutcha - Lobster

2009-12-04T16:12:00.002+01:00

Jag har insett att jag borde lära mig lite HTML så jag kan göra den här bloggen till något som inte gör att det konstant kliar i mina fingrar av önskan att göra nåt åt skiten. Det kanske skulle räcka med en snygg bård, eller så. Aaawrsrasasfasvasvddbd <-- Tove är vältalig

I vilket fall ska jag jobba ikväll, och imorgon blir det julkonsert x2. Det blir nog fett. På ett stämningsfullt och fint sätt, så klart. Alla borde gå, så det så.

En sak jag sörjer lite med min uppväxt är det faktum att jag aldrig har varit fysiskt modig. Fortfarande är jag rädd för att ramla och göra illa mig - exempelvis tycker jag fortfarande att det är lite läskigt att cykla så här på vinterhalvåret. Det är såna rädslor som har gjort att jag fortfarande inte kan klättra i träd, och som gjorde att jag aldrig kom särskilt högt upp på klätterväggen på gympan. Och att spela fotboll ska vi knappt prata om; jag slutade för att jag alltid gjorde illa mig. Överhuvudtaget känns det som att det faktum att jag är rädd för att göra illa mig har lett till att jag gör illa mig oftare än andra. Sjukt irriterande. Men det är aldrig för sent att bli vårdslös!

Rasism och reciprocitet

2009-12-03T12:23:00.004+01:00

Jag skriver just nu hemtenta, och är inne på min andra fråga av tre. Fast de två sista är ganska lika, eftersom jag bestämde mig för att jag inte läst tillräckligt mycket om folkmord för att kunna göra frågan som behandlade det. Så går det när man får mycket att läsa och är dålig på att ta tag i saker. Så, nu är det alltså hudfärgsrasism det handlar om, och sen avslutar jag med en fråga om antisemitism. Man kan ju bli deprimerad för mindre. Men förstår ni att det finns folk som på fullaste allvar tror att vissa människor är mindre värda andra på grund av hur de ser ut? Det är ju helt stört. Sen finns så klart kulturrasism också, men det är en annan femma.

Vad gäller det andra r:et i rubriken handlar det om det faktum att jag har börjat hälsa på brevbäraren, om jag är hemma när hon dyker upp. Jag hänger ofta i köket på förmiddagskvisten, så då brukar jag se henne. Hon verkar mycket trevlig och ser alltid glad ut när hon vinkar. Jag tror att jag känner ett visst släktskap med henne eftersom jag ju också är postis litegrann. Men det vet nog inte hon om. Summa summarum blir alltså att hon är en bättre människa, eftersom hon hälsar trots att hon inte vet att vi jobbar för samma företag. Fast om jag ska vara helt ärlig hade jag nog hälsat även om jag inte jobbade på posten. Faktiskt.

Monkey business

2009-11-22T13:38:00.002+01:00

Nu har det börjat dyka upp konstiga världar när jag drömmer igen. Jag tror att jag haft en period då jag glömt vad jag drömde, men nu börjar jag minnas igen.

Exempelvis drömde jag att jag pratade på MSN med någon hittepåmännska, och vi sa att det inte skulle bli chimpans nästa gång. Vi kunde ses, men inget monkey business. Jag minns att jag läste just de orden. Men kan man läsa i drömmar? Och jag minns att när jag var på väg upp till vaket tillstånd förstod jag precis vad som menades med chimpans. Helt ärligt har jag fortfarande en känsla av att det är riktig slang för något, men att jag bara inte kan komma ihåg det.

Sen har jag drömt att jag spelade ett TV-spel och hamnade i en surrealistisk level. Det känns i alla fall skönt att veta att mitt undermedvetna fattar att det inte är helt normalt med en struts i french maid-outfit. Små segrar.

Huvvadåint

2009-11-06T16:43:00.002+01:00

Den här bloggen är jag inte duktig på att uppdatera. Jag tror att jag har för många bloggar.

TOK HELLER, MAN KAN INTE HA FÖR MÅNGA
sa ni då.
VI VILL LÄSA ALLT DU HAR ATT SÄGA
sa ni också. Vad snälla ni är!

Spännande sak som hände idag! Jag bytte ringsignal. Till den här låten, för att vara exakt. Tiden får utvisa om den går att höra.

Vad mer kan jag säga, vad ska jag ta... Nyligen har jag lyssnat fett mycket på Nina Simone. Favvolåten just nu är hennes live-version av Pirate Jenny. Den finns på Spotify, om någon är sugen på att lyssna. Och det borde någon vara. Hop to it!

En annan grej - idag sparade jag en massa pengar genom att låna två kursböcker på bibblan istället för att köpa dem. Sånt kan man göra!

I've got 25 bucks and a cracker

2009-08-28T00:21:00.002+02:00

Tove: Du är en masochist. Eller, vänta, är du inte mer sadist?
Tina: Kan man inte få vara sado-/masochist? Så typiskt dig att dela in alla i fack!
Tove: Fack you!

Ibland gnistrar det till!

2009-08-15T18:42:00.003+02:00

Det är inte helt otroligt att jag är en av de häftigare människorna du känner. So chill.
Som ärter, fast choklad och bättre färger.

När jag ändå är igång

2009-06-28T13:08:00.007+02:00

Faktum är att jag ganska nyss var på resa med kören, det var phett. Så här är typ lite bilder.

Vi drog till ett kloster och hängde där. Ockuperade gräsmattan med våra halvnakna svenska kroppar.

En phet phasad.

Prästen Hugo. Han pratade om bilder på folk som "inte hade sån flax" att de kom till paradiset. Han var norsk, så det kanske förklarar saken.

Studentkörare som är intresserade, men samtidigt enormt
varma och ganska trötta. Det är inte lätt att gå på tur.
Här är typ en kyrka som finns i Wien. Den är värsta stor. St. Paulusdomen heter den, säger de som vet.

På allmän begäran

2009-06-27T16:44:00.002+02:00

Kolla, jag skriver något! Det är häftigt.

Idag har jag legat ute vid havet och stekt. Jag brände mig nog inte, inte som det känns just nu. Avduschad och lagomt fräsch, lite mat på det här så är allt fina fisken. Eller ett par mackor! För de blev över.

När jag låg på filten och tittade på mina fötter slog det mig att det är förfärligt konstigt att man har en kropp, ändå. Den är ju liksom så stor. Eller liten? Den bara är, och det förbryllar mig. Inte för att jag har något emot det, men ska det verkligen vara nödvändigt? Som ni märker har jag tänkt igenom funderingen noga innan jag skrev den här.

Igår var jag på staden, och folk var halvnakna. Men av de hundratals män som fanns på stan såg jag ungefär femton stycken som hade linnen istället för kort- eller långärmat (de som var tröjlösa räknades inte). Är det bögigt att ha linne på sig? Eller handlar det om att det inte spelar så stor roll om män går runt och svettas och luktar lite noshörning, men desto större om kvinnor gör det? Det är väldigt fascinerande. Min bror uttalade sig, helt oberoende min lilla undersökning, om fenomenet. Han sa ungefär så här; "Hur kommer det sig att när tjejer har på sig kläder som inte lämnar så mycket åt fantasin anses det sexigt, eller slampigt, men när män gör det är det bögigt?" Det är en bra fråga, tycker jag. Dessutom blev jag lite lycklig i min själ för att Anton tänker på sånt utan att jag eller någon annan behöver provocera fram det.

Nu ska jag äta överblivna strandmackor! Omnomnom.

Menåååå

2009-05-25T17:39:00.002+02:00

Nu är det ju länge sen jag skrev. Bättring!

Jag har kommit på att jag vill gå en skrivarkurs till hösten. Inte på heltid, utan nån sån där en gång i veckan-grej, kanske studiefrämjandet eller så. Det vore nog väldigt utvecklande. Eller, det har potentialen att vara det, i vart fall.

Så, ja, eftersom jag vill skriva allt som inte är uppsatsen just nu kan det ju hända att det dyker upp fler inlägg här. Om jag inte tar tag i mitt liv på allvar, men det är nog ingen överhängande risk för det.

Idag fick jag lön. På påskdagen fick jag 243 spänn i timmen. Fo sho'.

En del är bättre än andra, och kaffe är nästan alltid gott.

2009-04-29T19:11:00.003+02:00

Vissa människor pimpar sina bloggar väldigt. Då menar jag alltså inte pimpa som i den nuvarande betydelsen ("Pimp my ride", pimpa ditt kök, pimpa vad som helst), utan som i att hora ut sin blogg. Shit vad hårt det ser ut när jag skriver det så där (uttrycket "hora ut" hör väl inte riktigt till favoriterna), men du fattar vad jag menar. För nog borde det vara den betydelsen pimpa har haft från början. En del människor kommenterar i bloggar för att andra ska hitta deras, och inte för att de faktiskt har något att säga om innehållet. Så brukar inte jag göra, och jag fattar inte hur man gör det utan att känna sig uppmärksamhetstörstande och aningens fånig.

På fredag blir det flytt på riktigt, och det känns underligt. Jag är seg att komma igång med att packa, men imorgon ska jag bli klar. Jag har faktiskt hela eftermiddagen på mig, men jobbar på kvällen. En proverbial piska, liksom, för då måste jag ju bli klar innan jobbet. Mitt i natten ska man sova, inte packa.

Förresten var Susanne och jag ute på Gimonäs (på? i?) och slängde möbler i containrar så det stod härliga till. Vi konstaterade även att det var en gubbig sysselsättning. Kanske vill gubbarna känna att de fortfarande duger till att ta i litegranna, så de åker ut med nåt gammalt matbord som de slänger på ett manligt vis ("Kan jag inte få köra bort det här? Jag har känt mig lite emaskulerad på sistone."). Sen kör de iväg och måste absolut hinna förbi Susanne och mig innan vi kommit över vägen med vårt bord. Det är viktigt, sånt där. För de har bråttom och är viktiga, säkerligen.

Där och bara där

2009-04-27T21:30:00.002+02:00

Just nu kan jag knappt tänka på nåt annat än spexet. Det blev en så stor grej, men jag vet inte riktigt när det hände. Det känns underligt att det är slut, och att det är nästan ett år tills man får vara med igen. Jag blev faktiskt lite sugen på att vara med i scen-gruppen, åtminstone som groggis, men jag vet inte om jag vågar. Det var trots allt sjukt längesen jag höll på med någon sorts teater överhuvudtaget. Tänk att stå där och få omstart och få en total blackout. Usch, jag vill inte ens tänka på det. Som tur är behöver jag inte bestämma mig för något alls än på ett tag.

Ikväll har jag tänkt gå och lägga mig tidigt. Det kan jag behöva. Imorgon ska jag skriva examinationsuppgift och packa grejer. Jag har bestämt mig för att bo hos mamma i sommar. Enklast, billigast och trevligast, faktiskt (jämfört med att bo själv och typ inte ta mig för nåt eftersom det är så praktiskt att bara sova hela dagarna). Det är ju ändå familjen jag hänger med på somrarna, och öst på stan är ju inte helt fel. En promenix in till stan, så kan man sätta sig i rådhusparken. Eller bara cykla på max fem minuter. Mm, det blir bra, det.

Nu får det ta och bli sommar. Man ska veta när man ska sluta, nu är det bara pinsamt.

Lajv?

2009-03-23T15:07:00.002+01:00

Nu har jag blivit bjuden till en massa lajv. Två stycken. Det är nog två fler än jag någonsin blivit inbjuden till tidigare. Ett piratlajv, ett vampyrlajv. Jag gillar pirater, men jag gillar inte vampyrer. Särskilt inte om man ska vara dem. Det känns som att det blir alldeles för seriöst, och ångest och åh jag är svår och vacker, låt mig bita dig i halsen. Jag tror inte jag någonsin gillat det särskilt mycket. Men som sagt, en pirat skulle jag kunna tänka mig att vara. Jag kan be Ewelina och Sanna om lite tips, kanske. Och låna kläder? Särskilt det senare vore mycket bra om det gick.

(Dessutom är lajvet med vampyrer den första maj, och då vill jag demonstrera. Dåligt tänkt.)

Vykort från Norge

2009-03-11T11:05:00.004+01:00

Jag fick ett vykort från min mamma idag.

Inatt drömde jag spännande. Det var värsta häftiga drömmen, för den liksom slingrade in sig och den första drömmen jag drömde återkopplades till i den andra. I stora drag handlade det om en tjej som, när hon sov, hade fullständig kontroll över sina drömmar. Hon åkte på en sån där badmadrass i en fors, men hon var aldrig rädd, för hon bestämde allt. Sen kom det en grupp med party people utspringandes ur nån sorts dammlucka (jag vet inte hur det fungerade, eftersom de alla borde ha varit döda efter den färden), och hon bestämde sig för att hooka upp med en kille i gruppen. Men (och nu kommer det häftiga) han gjorde illa sig, och fick ett sår. Tjejen fick helt plötsligt något panikslaget över sig, och hon frågade killen om han blödde. Han svarade ja, men att det bara var ett litet sår, ingen fara. Ljuset blev kallt och tjejen skrek "Neeeej! Måste vakna måste vakna". För nackdelen med hennes drömmar var att om hon stannade för länge i dem blev hon fast, och de blev hennes verklighet. Att någon blödde var ett tecken på att världen höll på att bli verklig.

Många intressanta frågor dök upp i mitt huvud efter den här drömmen. Hade det varit så farligt om hon fastnat? Hur kunde hon säkert veta att det liv hon vaknade upp till (för hon lyckades vakna) inte var något hon drömt sig fast i någon gång? En existentiell dröm.
Och så var det något om Aretha Franklin.

Eventuella projekt

2009-03-09T18:40:00.003+01:00

Det vore trevligt med nåt sorts projekt. Men det får inte ta för mycket tid i anspråk. Helst ska det sköta sig själv. Mina uppslag hittills:

Låta bli att raka min kropp
Göra små filmer (men då vill jag ha en bättre kamera, och det kostar pengar, och dessutom tar det en himla massa tid att redigera och hitta rätt musik och allt vad man ska göra)
Fota något på tema
Skriva en dikt om dagen
Skaffa en liten bok att skriva saker folk säger i

I like your 2 tone clothes

2009-02-24T21:54:00.002+01:00

Idag har jag köpt böcker! Och inte böcker som jag behövde, utan böcker jag ville ha. "I don't want something I need, I want something I want." Det blev "Högläsaren" av tysken, vadhannuhette (jag skulle kunna nyttja min Google-fu, men jag känner inte för det), och "Invasion!" av Jonas Hassen Khemiri.

Nu, små barn, skulle jag vilja ta några minuter i anspråk för att tala om Jonas Hassen Khemiris skrivande. Till att börja med vill jag säga att jag tycker om det. Väldigt mycket. Sen vill jag säga att jag mer än bara tycker om det. Jag blir inspirerad av det. När jag först kände det fattade jag inte riktigt. Vad är det här för mystisk känsla?, frågade jag mig själv (Väldigt Austen-aktig användning av frågetecknet där, fint att du märkte det). Det var inte bara gillande, det fanns något mer i bakgrunden. Känslan mynnade ut i en novell på ett par sidor, och först då slog det mig att det var just inspirerad jag hade blivit. Eller inspirert, eftersom många ord är roligare på norska.

På resan hem igår läste jag "Ett öga rött". När den var ny försökte jag läsa den, men kom inte in i den. Jag tror inte jag hade fattat grejen, riktigt. Antagligen var jag van vid böcker med ett annat upplägg, rent dramaturgiskt. Kan man säga dramaturgiskt om böcker? Om man inte kunde det så kan man det nu. I vilket fall, jag tyckte väldigt mycket om boken.

För nåt år sen läste jag "Montecore - En unik tiger". Den var fruktansvärt bra. Jag vet inte vad det var som gjorde det exakt, men jag minns känslan jag fick av den. Det var förresten när jag hade läst den boken som jag skrev novellen jag nämnde tidigare. Inspirationen lär vara pinsamt uppenbar för alla som läst boken, men skitsamma. Imitation is the sincerest form of flattery och allt det där.

För några veckor sen såg jag "Fem gånger gud". Jag tyckte om den. Den var smart och snabb, och ordig. På ett oerhört bra sätt. Det kändes som att orden liksom sköljde min hjärna.

Snart har jag "Invasion!" hemma. Internethandlar är bra för att de är billiga, men dåliga för att man inte kan läsa på en gång när man köpt böckerna. Utdelningen för impulsköpandet kommer några dagar efter inhandlandet. Jag hoppas att boken dyker upp när jag inte har så mycket i skolan. Då blir det att läsa.

Solur - Who needs it!

2009-02-15T13:04:00.003+01:00

Imorse vaknade jag. Kikade på gardinen (handduken), eller mer exakt solens gång på den. "Halva handduken är solig, så klockan är... Halv tio?" Jag kikar ner på klockan. Tjugofem över nio. Jag ler, förvissad om min oöverträfflighet. Sen halvsover jag till ungefär kvart över tio. Jag kunde inte sova längre än så, eftersom skoluppgiften gav mig ångest. Men nu känner jag att jag har lite koll, och det ska nog gå. Det är därför jag skriver ett litet inlägg här.

Jag har gjort en stört bra koppling till hegemonisk maskulinitet. Underbart.

Pling

2009-02-12T14:42:00.002+01:00

Det här är luntan som ska användas till rapporten. Whoop-de-doo. Den glor segervisst på mig. Jag gillar den inte.

Byx

2009-02-11T22:48:00.003+01:00

Frågan är om det någonsin är rätt att säga "en byxa". Finns det några tillfällen då det inte heter "ett par byxor"?

Jag har i alla fall köpt två par byxor idag. Det ena paret är tajt. Jag stegar runt med stora kliv för att de ska töjas. Det ser nog ganska roligt ut.

Diminuendo a niente

2009-02-10T22:44:00.002+01:00

Imorse blev jag uppkörd ur sängen av elektriker. Jag skämdes lite, men bestämde mig för att det i alla fall inte skulle märkas. Mest blev jag irriterad för att jag ju faktiskt hade suttit säkert tio minuter i sängen och bara glott på väggen. Vissa dagar är startsträckan längre än andra. När de plingade på fick jag skynda mig att klä på mig.

Sen stängde de av elen, och jag blev så illa tvungen att gå på toa i mörker. Det var ganska roligt, faktiskt. Jag kände mig blind och häftig. Men det var bara roligt en liten stund, en gång räckte.

I övrigt; jag bubblar och vill.

Stöd något halvbra

2009-02-09T20:59:00.005+01:00

Jag gillar att rita. Det blir inte snyggt, inte på något sätt alls. Snarare ser det dåligt ut. Men jag gillar att klottra, och så ser jag vad andra människor ritar, och det är inte alltid det ser så traditionellt bra ut. Ibland är det rent fult, faktiskt. Och det är okej, det får vara det.

Ett klotterblock får det bli. Det bör fyllas med det allra fulaste jag kan få fram. Jag bestämmer att jag inte får försöka rita fint i det klotterblocket. Jag kan ha ett fint block och ett fult, får jag helt plötsligt ett anfall av pretentioner kan jag rita i finblocket. Men fulblocket är viktigast. Och fulast, glöm inte det.

När jag försöker rita fint ser det konstigt ut. Ungefär så här ser det ut om jag ritar utan något särskilt mål:
Jag borde ha gett honom en banjo också. Det får bli nästa gång. Och kanske pupiller.

Mamihlapinatapai

2009-01-29T16:18:00.002+01:00

Det är traktorer överallt inne i stan. Det känns som att jag missat något. De ser ut som väldigt stora myror, och jag glömmer ofta att det sitter människor i dem. Jag är lite rädd för traktorer.

Undergiven näsa

2009-01-22T23:25:00.002+01:00

Tina har roliga begrepp för sig.

Jag märker att jag blandar ihop idag med igår. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag var inne i stan båda dagarna?

En sak jag kommit på: Hur pass bra ett klädesplagg ser ut kan man mäta genom att undersöka hur gärna folk vill ta på en när man är iklädd det. Detta insåg jag i ett provrum tidigare idag. Jag kände att hade jag varit någon annan så hade jag velat ta på mig. Inte nödvändigtvis Ta På, ta på, men ändå. Ta på.

Nu har jag två stickprojekt. Ett vill jag ska bli bra, det andra räcker med att det håller ihop tillräcklig för att pryda nån lyktstolpe nånstans.

Eftersom du inte är online hoppas jag att du sover. Det ska jag göra.

Koffeinochkaka

2009-01-20T18:54:00.002+01:00

Saker och ting blir inte poesi bara för att man skriver dem utan mellanrum. Det har jag lärt mig efter många års smygande på sockerdricka.

Men det är inte därför jag är här! Jag är här för att berätta att idag fikade jag med Sara, som är en underbar kvinna (jag är också här lite för att undvika mitt skolarbete, men det hörde du inte från mig). Jag har även kommit fram till att jag kanske är lite blödig innerst inne, men jag vidhåller att om tåren inte faller så var det inte riktig gråt! That's my story and I'm sticking to it.

I vilket fall blev jag liksom irriterad på mig själv för att jag inte träffat henne tidigare. Tänk, vi kunde ju ha umgåtts all denna tid! Men inte har vi gjort det. Dåligt av oss. Nu känns det i alla fall som att jag fått en dos livsglädje injicerat i mig. Sara har liksom den effekten.

På bussen hem lyssnade chauffören på Obamas tal. Det var pricken över i, och jag blev på sånt där sjukt bra humör som inte är sprudlande, utan bara lågmält och fantastiskt.

Nu måste jag äta, för annars dör jag innan det var tänkt.

Mighty

2009-01-14T23:49:00.002+01:00

Morgondagens planer är att skriva klart min uppgift. Jag ska jag ska jag ska. Jag måste inte lämna in den förrän fredag innan tre, men tänk om jag blev klar imorgon! Hur fetnajs vore inte det! Jag bara undrar.

En annan plan för imorgon är att frosta av frysen. Jag ska skriva, lyssna på droppande vatten, tömma burkar, och skriva lite till. Och ta paus, för mina arma (ordvits omedveten) axlars skull.

Det här med att frosta av frysen. Det är nästan så jag ser fram emot det. Fatta vad mycket plats vi kommer ha! Idag gick frysen inte riktigt att stänga, man fick ställa sig och hålla mot dörren några minuter för att det skulle bli kallt. Men imorgon ska jag lägga varje hyllas/lådas innehåll i varsin kasse, och så ska jag ställa dem i rätt ordning ute på balkongen. Så himla bra är jag!

... Ska jag kanske göra det på en gång på morgonen? Ska jag?! Jag gör det!

Bra vs. dåligt

2009-01-12T12:20:00.002+01:00

Dåligt #1: Att man måste äta så många gånger om dagen.
Dåligt #2: Musik som låter som allt annat.
Dåligt #3: Drömmar om flyg till Vancouver. Vad skulle jag dit och göra?
Dåligt #4: Skolarbeten.
Dåligt #5: Växlande väder. Mina händer flagnar bort ena dagen, och är mjuka nästa.
Dåligt #6: Datorer och/eller telefoner som trilskas och inte vill kännas vid varandra.

Bra #1: Nytvättat hår. Jag skulle kunna lukta på mitt hår hela dagen, om det inte var för att jag behövde göra andra saker också, såsom att äta (se "Dåligt #1").
Bra #2: Soltimmar. De blir fler!
Bra #3: Datorer och/eller telefoner som lägger sina gamla meningsskiljaktigheter åt sidan och skakar hand som om de aldrig gjort annat (*pling* "Bluetooth-enheten 'Gerda' är ansluten"(Ja, min telefon heter Gerda. Jag tänker mig att hon är 70+ och lesbisk)).
Bra #4: Parenteser i parenteser. Det är så det ser ut i mitt huvud!
Bra #5: Att vakna och inse att jag inte ska till Kanada, trots allt. Extra bra eftersom det också innebar att jag inte behövde rädda Anton från fängelset i flaskan, och inte heller fly landet.
Bra #6: Att önska vid 22:22.
Bra #7: Upptäckten att jag verkar ha kommit lika långt som de andra i min grupp, alltså inte så värst.
Bra #8: Att ha fler "bra" än "dåligt".
Bra #9: Såna här #!

Tala ur skägget!

2009-01-11T17:21:00.004+01:00

Jag behöver en sänggavel. I alla fall i huvudändan, för när jag halvsover och sträcker på mig eller vad det är jag gör så slår jag i väggen. Det gör inte ont, men det låter, och då vaknar jag ännu mer. Fast inatt sov jag dåligt i vilket fall, och när jag väl sov drömde jag en massa.

För övrigt har jag kommit på en (1) praktisk sak med att ha en nitti-säng. Eftersom det bara är jag som har det i hushållet går det att skilja mina underlakan från Idas och Susannes! Men det är nog ungefär det enda.

Shake your tail feather

2009-01-10T23:50:00.001+01:00

Jag ska sluta helgardera mig, och sluta skämta bort saker.
Det blev lite av ett nyårslöfte, ändå.

Nyårslöften

2009-01-07T15:39:00.003+01:00

Det är 2009 nu, men jag är inte riktigt i fas med året. Jag anser att det fortfarande är 2008. Tyvärr är jag i minoritet. Alltså är det dags att sälla sig till mängden, och kanske till och med avge lite nyårslöften! Men eftersom jag aldrig gjort sånt, och inte har tänkt börja med det, ska jag istället önska mig saker för det kommande året.

- Hjärta, hjärna, mod. Det här är en bra önskning, eftersom jag i princip redan har alla tre. Jag vill bara ha ett uns mer, så är jag nöjd! Finfint.

- Förmåga att argumentera för min sak. Rättare sagt, förmåga att tänka klart även om jag är upprörd över någon annans konstiga åsikter.

- Mod (kan man inte ha för mycket av). Jag vet att jag skrev det där uppe, men det tål att sägas igen. Mod att släppa taget lite vore skönt!

- Riktning i livet. Det vore liksom trevligt.

Nog om det! Istället ska vi diskutera dinosaurier. Mer specifikt, dinosaurien på min tröja. Den är fin, och jag har gjort den själv. Jag vet, varsågod och tillbe mig.

Så, nu räcker det.

Nej men allvarligt, sluta.

Snälla nån, du skämmer ju ut dig!

Hur som helst. Jag skulle vilja påstå att det är jag som gjort schablonen, men det vore lögn. Jag har bara skurit ut från en redan existerande bild. Men det är snyggt!

Ikväll gör jag vegetarisk lasagne med feta- och färskostgegga i. Tror jag nog.

Ålidhood

2009-01-06T22:39:00.002+01:00

Jag är återvänd! Återvänden? Återvänd...ad...

Hur som helst, nu är jag hemma där jag bor. Det var trevligt att det var någon här, nerifrån såg det lite mörkt ut.

Under natten drömde jag om en äcklig typ vampyrflicka, som försökte göra revbensspjäll av någon. Eller var det någon som gjorde revbensspjäll av henne, och då blev hon vampyr? Jag vet inte. Sen blev det en mardröm, och jag gjorde mitt bästa mentala "lalalalla jag höööör inteeee, jag ser inte, det är bara på låtsas" och försökte vakna. Det gick okej, men sen somnade jag om och blev henne istället. Fast jag är hellre jägaren än offret.

Svar på fråga om kostnad

2009-01-06T22:22:00.001+01:00

Jag känner att mitt pris borde vara överkomligt.

Men helt ärligt

2008-12-18T20:14:00.000+01:00

Tanken är att jag ska komma på en frågeställning att skriva en forskningsöversikt om, men det går ju inte alls bra. Jag funderar på följande:
Hur har kvinnors rösträtt påverkat samhället? (eller nåt sånt)
Hur yttrar sig skillnader mellan manlig och kvinnlig kultur?

Jag måste komma på nåt. Det här är bajs.

Det är underskattat att kissa

2008-12-08T17:17:00.002+01:00

Jag fick skit för att jag inte skriver nå mycke i den här bloggen. Och det är välförtjänt skit, faktiskt. Dåligt.

Men jag tänkte jag skulle upphäva skrivtorkan (fast jag vill inte lova för mycket) med ett inlägg om kiss!

För såhär va. Det är ju så förfärligt jobbigt att vara kissnödig. En oerhört obehaglig känsla. Och samtidigt är känslan när man äntligen får kissa så himmelsk. Ibland håller jag mig lite extra, för att det blir lite härligare då. Fast inte jättemycket extra, jag vill ju inte bli inkontinent.

Jag har även hört (av Julia? Tove?) att man inte ska trycka på när man kissar, utan bara låta det rinna ut, liksom. Jag vet inte riktigt varför, men antagligen blir man inkontinent av att trycka på också. Det verkar som att man blir inkontinent av allt. Inkontinens är den nya cancern (Det lät logiskt i mitt huvud).

Såja, ett inlägg! Håll till godo!

Det går utför med ungdomen

2008-11-09T21:29:00.004+01:00

Jag skulle ha läst en massa till imorgon. Eller, som läraren sa; "Ni behöver ju inte ha läst allt till seminariet, men det är bra om ni har gjort det". Då blev jag så lagom peppad. Uppenbarligen ska vi i princip gå igenom frågorna imorgon, och... that's it. Men visst, det hade nog varit bra att läsa lite också.

Fast alltså, helt ärligt. Metod! Hur tråkigt får det bli? Statistik, undersökningar, slumpmässigt utvalda, semi-slumpmässigt, kategoriskt... Jag blir förtvivlad. Dessutom fick jag ångest när läraren skrev ett bråktal på tavlan, även om det bara var för att visa att det var en tiondel av gruppen man frågade i en viss undersökning. Betingad reflex, I tell you. Jag är en glorifierad Pavlovs hund.

"Glorifierad" för att jag har motsatta tummar.

Niente

2008-11-04T19:42:00.002+01:00

Rätt vad det är så minns jag lite spanska, men det brukar gå över ganska fort.

Så imorgon är det alltså dags för 7,5-poängstenta. Läskigt, men jag tror att det går bra. Förhoppningsvis.

Jag har lärt mig att ska man ha en populär blogg ska man uppdatera ofta, ha mycket bilder, och så var det nåt annat. Det känns med andra ord inte som att jag ligger så högt i kurs just nu. Men det finns andra som är sämre på att uppdatera än jag, det kan jag försäkra.

Det här är ett typiskt utfyllnadsinlägg. När jag börjat skriva mer grejer på vers ska jag kanske lägga in lite dikter här. Men de kommer nog mest vara på engelska, betoningen är lättare att få till på det sättet. Svenska är krångligt.

Med pistol

2008-10-30T20:53:00.002+01:00

vad konstigt. allt är konstigt. tiden är ur led, och jag skriver utan versaler. varför vet jag inte, det blir väl så här när man antecknar på datorn under seminarierna.

Slut på versalbristen, för så kan man inte ha det.

Vi har haft möte om vad vi ska ha för sånger i damkörs-delen av festhäftet i kören. Själv blir jag irriterad på nästan alla låtar i boken vi har tittat i. Det är så heteronormativt, och "åh älskling vad jag älskar dig". Jag blir trött. Men jag lyckades i alla fall få till en del som jag kände var snygga för musikens skull, och inte nödvändigtvis fokuserade på kärlek. Bra gjort av mig.

Women Deserve Better

2008-10-21T14:05:00.001+02:00

Bara ett litet inlägg innan jag återgår till pluggandet.

Trenchie

2008-09-22T14:38:00.002+02:00

Jag fattar inte nånting, fast jag har i alla fall kommit en bra bit. Idag ska jag bli klar, så det så.

Förresten,

2008-09-19T14:13:00.006+02:00

Nyligen har jag drömt att folk dör. För ett par dagar sen var det morfar, det var oerhört jobbigt. Igår när jag cyklade hem från stan såg jag mormor och morfar ute på promenad, så jag tog en liten sväng förbi dem för att hälsa och försäkra mig om att de båda levde. Det gjorde de. Det kändes bra.

Schwampinjoner

2008-09-19T14:13:00.002+02:00

Skola är jobbigt. Jag kan inte tänka på rätt sätt, fast mamma hjälper mig lite. Och det är i vart fall bra (Det här skriver jag mest för att skjuta upp allt det jag egentligen ska göra).

Tidigare idag var jag och kollade synen+lärde mig he in linser. Det var inte så farligt. Jag ska ta ut dem strax efter tre, det ska visst bara vara fyra timmar första dagen.

Men nu ska jag försöka get crackin'.

Om hur man får barn att låta bli att bygga trädkojor

2008-09-17T16:55:00.003+02:00

Om man betalar barnen för att göra det, då slutar de snart, ska du se. Alternativt visar man hur det ska göras, fixar med praktik och examen innan barnen själva får ge sig upp i träden. Det intresse som fanns bör försvinna relativt snabbt.

Ungefär så skrev Nils Christie, jurist, kriminolog, sociolog, och en massa andra grejer no doubt. Det var en intressant bok.

"Brasilien är inte Skandinavien, men kanske blir Skandinavien lite mer som Brasilien för varje gång som vi installerar ett extra lås?"

Och jag har även lärt mig att genomsnitts-TV:n i USA står på 7 timmar om dygnet.

Rubrik

2008-09-16T23:13:00.001+02:00

The Constant Gardener sågs under kvällen, och jag känner att mänskligheten inte går att rädda. Det är inte en så överdrivet trevlig känsla, om jag ska vara ärlig. Jag skulle vilja skriva något. Som kanske är lite upplyftande, men allt som dyker upp, alla små ord och brottstycken av meningar, är jobbiga. Jobbiga jobbiga jobbiga. Världen är jobbig.

Splittrad

2008-09-15T13:19:00.001+02:00

Under lördagsnatten drömde jag om plastmorrhår,
och äckliga öljetter ovan underläppen.

Dessutom fick jag komplimanger. Jag bad om dem, men de var uppriktiga.

Vred

2008-09-11T21:53:00.002+02:00

Idag är jag sur på männen i världen. Det är jobbigt, och inte alls konstruktivt.

Tur i alla fall att jag känner några av de bästa och vettigaste männen i världen. Annars vet jag inte vad jag skulle göra av mig själv.

2008-09-01T15:23:00.003+02:00

Idag har jag börjat på universitetet. Det känns redan som att jag tagit mig vatten över huvudet, det är lite konstigt. Att jag känner det så snart, alltså. För egentligen, rent logiskt, så tror jag visst att jag ska kunna klara det här. Men sen så tänker jag på seminarier, och att det går så många smarta människor där, och man ska diskutera och tänka, och jag känner mig ganska dum. Och ovan, vid hela pluggkonceptet, liksom. Men imorgon eller på onsdag får jag i alla fall min bok, så den ska jag läsa i och försöka lära mig något.

Det verkar i alla fall, rent ämnesmässigt, som att det är vad jag trodde. Mycket analyser, stöta, blöta, vrida, vända. Jag måste komma ihåg att jag gillar sånt. Annars slungar jag mig väl ner i Ångesten. Med stort Å. Men jag ska chilla, och ta en sak i taget. Det är konstigt att jag inte pluggat på mer än ett år, för innan dess var det ju tolv års skola. That's a lot of schoolin'. Men pja. Jag hoppas på trevliga kursare och intressanta ämnen.

Förresten har vi en massa nollningar i veckan. Ikväll är det lekar på campusgräsmattor, men jag ska på kören. Resten av veckan ska jag vara med, på lördag kväll är det maskeradfest med Disney-tema. Jag funderar på att vara flygande mattan, från Aladdin. En matta fram, en bak! Och tofsar på händer och fötter.

2008-09-01T08:45:00.001+02:00

Idag börjar skolan. Uppdatering följer.

2008-08-31T17:21:00.002+02:00

Coming soon to a blog near you:

Feminism
Recensioner

(med lite vilja)

6.45

2008-08-30T20:04:00.003+02:00

Jag har hittat ett par bra feministiska bloggar idag. Den ena heter Female Impersonator, och citatet bakom bloggens namn står på sidan. Ett relativt nytt inlägg handlar om hur den kvinnliga kroppen alltid blir sexualiserad. Inte ens de kvinnliga gladiatorerna i American Gladiators kommer undan det. Deras kläder är minimala, trots att det borde vara deras fysiska styrka som står i centrum. Uppenbarligen har det även varit debatter om kvinnliga OS-atleters kläder. Om jag hade följt OS bättre kanske jag hade märkt av diskussionerna medans de var igång. Men alltså, här har vi ju sexualiseringen av kvinnors kroppar igen, bara det att denna gång blev de objekt utan att ens klä av sig först.

Den andra bloggen heter Rage Against the Man-chine (vilket i sig är en fyndig titel). Jag minns inte hur jag hittade dit, men där fanns ett intressant inlägg om det relativt nya uttrycket "cougar" för kvinnor som dejtar äldre män. Inlägget i sig heter "If you've ever called anyone a cougar, fuck you". Ganska rakt på sak, eller hur? Jag gillar det. Det är även väldigt intressant att läsa kommentarerna som människor skriver. En del är vettiga, men andra verkar väldigt hotade av hela feminist-konceptet. Konstigt, sånt där.

2008-08-29T16:34:00.001+02:00

Nejmensåatt. Lite lindy, förhoppningsvis? Då har jag i alla fall nåt att göra på söndagar framöver.

2008-08-28T23:31:00.002+02:00

Höhöhö, jag har en dator.
Jag satt och tog på den igår. Sjuuukt najs.

And it leads me straight to Jacksonville

2008-08-12T14:41:00.002+02:00

För ett tag sen jobbade jag, och lyssnade på musik. Sufjan Stevens sjöng i mina öron, och det dök upp ett brev som skulle till Jacksonville. Så kan det gå.

Min lunch för dagen var en rejäl tallrik jordgubbsyoghurt och fyra knäckebrödsmackor med avokado och örtsalt på. Det värsta är att när jag läser det som jag nyss skrev ser det ut som att jag har gjort ett medvetet försök att äta nyttigt. Så är inte fallet, det kan jag försäkra. Jag försöker bara undvika att köpa och laga mat stup i kvarten. För det är så himla dyrt, och jag vill använda mina pengar till roligare saker. Typ datorer. Eller en, i alla fall.

Idag börjar jag jobba imorgon, om man ska vara teknisk. 00.00, närmare bestämt. Innan dess ska jag äta (igen!) och sova, men inte nödvändigtvis i den ordningen.

2008-08-04T23:07:00.002+02:00

Dagens vidsomsord: "Man måste smaka mjölken innan man köper kon."
Detta var såklart angående sex före äktenskapet. Nu vill jag inte att ni tolkar mjölk på nåt snuskigt sätt, hör ni det!

Jag gjorde av med pengar idag, det kändes bra. Jag är oerhört sugen på en särskild sorts skor, kanske kan jag hitta dem imorgon. Eftersom pengarna jag tog med till Urkult inte gick åt kan jag använda dem till andra onödiga saker! Oh yeah.

I övrigt glömde jag så klart mina nycklar i handskfacket i Märets bil (som finns i Strömbäck), så jag kan inte fara hem till Ålidhem innan jag fått igen dem. Men imorgon bitti kommer Micke att lämna dem, så när mamma slutat jobba skjutsar hon hem mig.

Gjorde förresten ett fynd i garderoben; manchesterbyxor som var alldeles för små förut (tänk popryggen of doom). Bra timing.

One wave short of a shipwreck

2008-08-04T12:53:00.003+02:00

Urkult är över, det känns som att man tappade fredag dag för att det regnade. Men jag har haft det bra, och själv tog jag inte några bilder, men det kan hända att det dyker upp hos andra människor. Då ska jag sno dem.

Jag drömde en rolig dröm om en man som sa "You should know I'm not afraid of seeming like a slut", och tjejen fick något lömskt i blicken. Känslan var omvänd, och angenäm.

Nu är jag i alla fall hemma hos mamma, och ska hänga upp lite tält och sånt. Jag önskar mig ett eget tält.

Men just det, nu kom jag på vad jag skulle skriva. Mina byxor håller på att gå sönder! Därför måste jag köpa nya. Do not want. Däremot skulle jag vilja köpa en bra kamera, eller ett par skor.

Rötmånad

2008-07-26T16:53:00.001+02:00

Såhär års är jag mest bara ett enda stort hår.
Inte för att det är något större fel med det!

Nej, nu ska jag duscha av mig havet.

2008-07-23T17:37:00.008+02:00

Jag har varit på systemet, öhöhöhöhö. Jag fick minsann ett grattis, som det ska vara! Men det mousserande vinet intages först på lördag, för ikväll jobbar jag.

Här kommer lite bilder!

Jag fick brevpapper av Karin, minsann! Duktig syster.

Cantuccini och te! Med tillhörande låda, och en teskyffel. Eller vad det heter. Men fin var den!

Timer!

Och sen var det annat också, men jag ids inte ladda upp resten av bilderna. Min bror kom precis hem och gav mig Sweeney Todd på DVD! Den kommer jag att kunna titta på, eftersom min far gav mig en DVD-spelare. Ooh, och av mamma fick jag en wok-panna, i precis lagom storlek. Överhuvudtaget känns det som en mycket lyckad födelsedag.

Uggla

2008-07-20T02:43:00.002+02:00

Man kan förstås fråga sig varför jag inte sover än. Svaret är att jag ju jobbar natt imorgon. 18-05.15. Att påstå att jag är peppad vore något av en överdrift. Men jag vet i alla fall att det kommer vara en hel del trevliga människor som också jobbar, så det blir nog finfint.

Fast alltså, jag orkar faktiskt inte sitta uppe längre. Jag vill sova, på riktigt. Så det ska jag jag göra nu.

Ååååh nejånejånej

2008-07-19T22:03:00.002+02:00

Nu har jag sett årets hittills sämsta film. Det är klart, kanske borde jag ha anat något eftersom det var Helena Bergström som regisserade. Jag pratar så klart om "Se upp för dårarna". Jag tyckte synd om huvudrollsinnehavarna, som ändå var helt okej skådespelare, men manuset var ju baaaaajs. Och hela storyn, och de omotiverade utbrotten som dök upp lite här och var. För att inte tala om att handlingen var all over the place! Halvvägs in i filmen dök det upp en helt ny tråd, och jag har visserligen aldrig läst filmkunskap eller något sånt, men det kändes verkligen Helt Avigt. OCH SLUTET! Herregud, jag och mamma satt och förfärades hela tiden, liksom. "Ska föräldrarna verkligen bli tillsammans igen?" Och det blev de. Jag gillar inte filmer där separerade föräldrar blir tillsammans igen, det tyder på nån sorts romantiserad bild av kärnfamiljen, och att det alltid är bäst så. Det irriterar mig extra mycket när föräldrarna faktiskt separerat, tagit ett medvetet beslut att flytta isär, och sen ändå lappar ihop saker och ting i slutet. Nej hörrni, se inte den filmen.

2008-07-16T13:29:00.002+02:00

Inatt har jag drömt en hel massa konstiga saker. Till exempel drömde jag att alla sommarvikarier skulle tävla mot varandra, men lagen var liksom flytande, och alla fattade hur det fungerade utom jag. Men alla klädde i vart fall ut sig till diverse konstiga saker. Jag kan bara minnas en kostym som faktiskt finns, och det var Pippi Långstrump. Resten var bara saker som min hjärna drog fram ur nån dammig vrå. Sen sprang folk över golvet, och om de inte blev hindrade innan pelarna hade de klarat sig. Fast det fanns ingen som försökte stoppa dem, så vitt jag minns, så alla kom ju fram.
Sen var det nåt om doctor Cox, även det konstigt.

Nu ska jag duscha, och sen gå och handla lite. Öronproppar så att alla inte måste tassa på tå bara för att jag jobbar natt, och kanske lite créme fraiche. Det var nåt mer också, men det har jag glömt. Det kanske dyker upp igen.

2008-07-15T19:03:00.003+02:00

Jag och mina syskon skrattar åt kulturen. Så hemska är vi!

Men det var då, idag är idag. Modern min ringde vid tio i förmiddags (eller imorse för mig, liksom) och frågade om jag ville följa med ut till havet. Jag tänkte att visst kan jag väl det! Fast inte riktigt så entusiastiskt, eftersom jag var nyvaken. Inte nåt utropstecken på en gång.

Till frukost åt jag bröd. Jag märkte att något var annorlunda med mig när jag åt kantbitarna. I bilen berättade jag för mamma att jag ätit dem också, hon tyckte det var en rolig iakttagelse. Hon sa nåt om att det nog var vuxenpoäng, och jag kunde inte annat än hålla med.

Jag ropar hagelbössa

2008-07-12T14:37:00.004+02:00

Som vanligt har jag ingen riktning för det här inlägget. Jag kanske borde börja med en tanke, och sen skriva. Inte skriva och komma på nåt att säga allt eftersom.

Idag ska jag åka upp till Ålidhem. Alltså, hem, liksom. Jag har ju ingen egen dator, så det är mest därför det känns lite drygt. Och för att jag måste komma på vad jag ska äta. Men jag tror jag kör på en storhandling imorgon, kanske. Eller, stor och stor, jag har ju bara en cykelkorg, så hur stor som helst blir den inte. Och jag börjar bli redigt trött på att äta gröt, faktiskt. Jag ska skaffa ett bra pålägg, som inte är ost, för det kostar ju som pastöriserat guld.

Igår hade jag sönder ett glas och skar mig i handen. Det gjorde ont. Jag hoppas i alla fall på ett ärr, jag har inte så många såna.

Lakan

2008-06-19T00:01:00.004+02:00

På min gård bor en massa barn. De leker hela dagarna, och jag tycker verkligen att det är jätteroligt. De springer runt, och cyklar, och ibland har de vattenpistoler (Såna där massiva som vi aldrig hade i min familj, vi hade bara såna där "squirt squirt"-grejer). Då blöter de ner varandra, fast aldrig någon oskyldig förbipasserande (läs: jag).

För ett par dagar sen stod två män utanför köksfönstret. Inte så att de hade siktat in sig på just vårt fönster, Ida sa att den ene mannen bor i samma trappuppgång. Men hur som helst, de stod och pratade i typ tre-fyra timmar. Jag skämtar inte, det var helt knäppt. Jag försökte tjuvlyssna, men det var lite svårt, för vi bor ju ändå två trappor upp.

Full of dreams, you overslept

2008-06-14T16:37:00.002+02:00

Idag är det ganska varmt. Det blev i vart fall himla mycket varmare än det behövde vara, eftersom jag gick in till stan med jeans och t-shirt (och en stund hade jag även en kofta på mig D:). Fast jag är glad att jag inte har en image som kräver att jag har på mig mycket kläder, för det skulle vara jättejobbigt. Man ska inte vara cool, för då blir man så varm. Höhöhö.

Ikväll ska det ses på fotboll! Jag vet inte vilka vi spelar mot, men det är roligt ändå.
Nu har jag kollat upp det, det var ju Spanieeeen. Men dansar man verkligen tango där?

Mamma köpte jordgubbar åt mig, det var trevligt av henne tycker jag. Gott med jordgubbar, och de innehåller en hel massa C-vitamin! Och på tal om mamma fyller hon år imorgon. Jag har köpt en fin liten bricka åt henne, jag hoppas hon gillar den. Men jag har kvar kvittot, så det är ingen katastrof om hon inte gör det. Fast hon skulle knappast säga att hon inte gillade den även om det var sant.

Och vi ska äta pizza! Det var längesen.

Buh-bye.

Ingefära

2008-06-02T11:50:00.003+02:00

Mycket handlar om ingefära, har jag kommit fram till. I alla fall just nu. Igår åt jag wok, kryddad med ingefära. Och i fredags åt jag sushi, med inlagd ingefära (Som jag för övrigt gärna tuggar i mig lite när som helst). Idag ska jag köpa ingefära/citron-te, för det är gott, och för att min mama bad mig. Jag kom ihåg det nu, duktigt av mig. Vi får se om jag kommer ihåg det så pass att jag faktiskt gör det också. Innan jag far in till stan ska jag kolla om batterierna i pannlampan funkar. Och försöka hitta lampan innan dess, kanske (Mer om pannlampan senare).

Idag är min lugg evil och delar på sig i mitten, vilket inte är så konstigt eftersom mitt hår allra helst vill vara i mittbena. Men det ser lite dumt ut. Jag hoppas på att det går till sig när jag duschat och tvättat håret senare idag.

Åååh! Nu kom jag ihåg en sjukt rolig grej jag drömde inatt! Det var nån sorts körresa, och en morgon när jag vaknade var det nån sorts vattendag, så nån kom och fyllde på vattenglasen stup i kvarten, en annan stod och kissade på taket, en tredje gjorde nåt som jag inte minns. Det var oerhört kul, och konstigt.

Men okej, pannlampan. Ikväll ska vi i kören, på körtid, bege oss till en turbinsump i... Baggböle? Jag minns inte. Där ska vi hur som helst spela in några sånger, för uppenbarligen är akustiken där helt fabulous. Jag ska leta reda på en pannlampa eftersom det är ganska mörkt därinne, och jag känner inte att jag kan alla de låtarna vi ska sjunga utantill. Så tyvärr var det inte mer spännande än så. Fast lite skojigt är det!

Enligt svensk lag ska man ha elva timmars dygnsvila när man jobbar, till minstingens. Igår när jag låg och halvsov blev jag stressad och upprörd för att det i min halvsovande hjärna verkade som att jag bara hade tio timmars dygnsvila på en hel del dagar. Men så var det inte, för jag räknade åt fel håll, och det var fjorton timmars vila jag hade. Bättre! Ärligt talat blev jag förvirrad, för posten är väldigt duktig på att göra saker och ting riktigt och rätt. Jag gillar att jobba på posten, fast jag har ändå lite ångest för hur det ska gå att jobba en massa natt i sommar. 19.30-05.15 känns inte som världens drömtid. Hem och däcka, ba', liksom. Senare idag ska jag räkna ut hur många timmar jag jobbar. Jag tror att det blir ganska mycket pengar i slutändan. Jag vill i alla fall tro det.

Okej, puss och bajs, I'm outta' here.

Utveckla

2008-05-19T23:28:00.004+02:00

Jag har fikat en massa idag, men det var egentligen ovärt, eftersom jag inte känner någon smak. Tänk vad tråkigt det vore att aldrig känna några dofter eller smaker alls. Anosmi, tror jag bestämt att det heter. En snabb googling visar att jag har rätt. Eller, tja, det gäller doftsinnet, men det är väl rätt så sammankopplat med smaken?

Idag fick jag ett brev av Annie, det var kul! Alla andra är sämst på att skriva. Jag kanske har lyckats med konststycket att skrämma bort alla precis samtidigt? Det vore nästan lite komiskt, om det inte var för det faktum att det inte alls vore det.

Vidare är jag idag trött och förkyld. Min nacke är stel och om jag kunde skulle jag temporärt avlägsna mina bihålor, eftersom det känns som att mitt ansikte är på väg att ramla av när jag böjer mig framåt. Men trots allt detta är jag på normalt, med dragning åt bra, humör. Kanske beror det på att jag har haft kör, eller kanske på att jag ska flytta hemifrån om ett tag (vilket kanske också borde avhandlas, men jag ids inte just nu), eller på att det känns som att saker och ting ordnar upp sig. Även fast pengar såklart alltid är en källa till oro. Jag ska försöka jobba extra så mycket jag bara kan nu i Maj, men det är ju inte så mycket kvar av månaden. Det är därför jag har 7000 sparat! Jag är nästan lite förutseende ibland. Och snål, när det är nödvändigt.

Playboy ska börja göra bögporr. Uppenbarligen har deras vinster minskat, alltmedan bögporr blir mer populärt. Jag skrattar i mjugg. Eller rätt ut, kanske.

And it's May

2008-05-14T23:21:00.002+02:00

Haha, jag kom på när jag skrev den rubriken att det ju faktiskt är Maj! Så det kan gå.

Hittils har Maj varit både bra, och lite av en besvikelse. Det var bra när det var varmt. Sen blev det kallt, och då var det dåligt. Mycket simpel logik, tycker jag.

I lördags arbetade jag. Då satt två människor och fikade. Jag visste vilka dessa människor var, då de är kända. Eller, det beror väl på vilka kretsar man rör sig i, och vad man gillar för musik, men ändå. Aaanyways, de satt och fikade, och när de gick nickade den ene mot mig, på ett sånt där litet "hejdå"-sätt, vilket inte är så konstigt alls eftersom jag har jobbat när han varit och fikat tidigare, men ändå. Så det var trevligt, och jag måste ändå erkänna att jag blev lite starstruck. Lite. Jag skriver inte ut vilka det var, för tänk om de googlar på sig själva och hittar hit, och ser att det är jag, och ba' "Hon jobbar ju på det där caféet!", och sen tycker det att jag är konstig. Och det är jag ju. But that's beside the point. Resten av dagen var enbart bajs, sånär som på det faktum att jag jobbade med två schyssta människor. Och sen blev det ju serenad och allt sånt. Det är aldrig fel.

Det är intressant hur lite det krävs i form av avvisande för att det ska kännas jobbigt att ens fundera på att försöka igen. Vilket jag inte gör. Eftersom det ju känns jobbigt. Som sagt. Tina är sån att hon blir smickrad när killar gillar henne, och gillar dem åtminstone lite bara för att de visar intresse. Jag är nästan helt tvärtom. "Gillar du mig?! Du är ju knäpp." Och så blir jag typ förolämpad. Dåligt, and very counter-productive! Det blir intressant att se vem som lyckas mala ner mitt motstånd. Nån som fattar att det behövs, antar jag. Och som är envis nanting. Send them my way!

Okej, nog för denna gång. Buh-bye.

Serenadera mera!

2008-05-12T22:49:00.005+02:00

Alltså, helgen... Jag säger då det. Så sjukt roligt, och så sjukt blött! Fredagen var blötare än lördagen för min del, men alkoholen flödade ganska bra båda dagarna. Det är ju svårt att känna när man ska sluta, när man liksom sitter ner hela tiden. Det var nog därför jag drack mer på fredagskvällen, för jag kände inte hur mycket jag hade fått i mig förrän jag ställde mig upp. Då var det spännande att gå på toa, kan jag lova! Men jag mådde förvånansvärt bra lördag morgon (trots att jag liksom tippade lite med cykeln), och i söndags när jag vaknade (vid ett, eftersom jag kom hem tjugo i sex på morgonen) var jag visserligen väldigt trött och såg bara på en massa Scrubs hela dagen, men i övrigt ingen större fara. Jag var i alla fall glad!

Imorgon ska jag ha lite sånglektion med pappa. Jag hoppas att han har blivit bättre på tålamods-fronten. Jag minns fortfarande hur det kändes när han skulle lära en att simma... Inte så kul! Fast jag minns även att han var medveten om det, och bad om ursäkt för att han var så otålig. Så det var inte så farligt som det hade kunnat vara.

Jag har ätit en devil's cake på Wayne's idag. Jag är i choklad-koma.

Over and out!

Un beso de cariño

2008-05-06T23:43:00.006+02:00

Jag blandar ihop spanska och japanska! När jag skrev rubriken här så ba' "vadå, 'en puss med älskling?'" Fast... nu slår det mig att det blir nästan samma betydelse, även om "de" skulle ha varit japanska istället för spanska. Men det borde kanske ha varit "ni". Eller? Jag blir förvirrad nu...

So yeees. I övrigt funderar jag på att göra denna bloggen lite mer offentlig. Jag vet inte varför, kanske för att jag är en neo-narcissist, precis som alla andra. Hur skulle man göra det, frågar jag mig? Jag vill inte lägga ut länken på typ apberget, för det finns en hel del människor där som jag inte ens vet varför jag är vän med. Eller, apbergs-vän, i vart fall. Så annan exponering vore att föredra. Jag ska lista ut detta.

Idag fick jag ett brev av Steffi. Jag tycker att det är svårt att hitta på grejer att skriva till henne, men jag testade att vara aningens öppnare i brevet jag skrev tillbaka. Vi får se om det faller i god jord. Vad är det för mening med att ha brevkompisar om man bara utbyter artighetsfraser med dem? Nej, tacka vet jag dåliga skämt och iakttagelser! Att skriva brev är helt underbart ur harang-synpunkt.

På tal om det här med mina brevväxlingar har jag funderat på en sak; jag som slickar igen mina kuvert, och slickar på de flesta av frimärkena (förutom de lyxiga självhäftande), kan inte mina brevkompisar hypotetiskt sett klona mig? De har ju mitt saliv, och därmed mitt DNA! Men då är frågan om klonen skulle bli nån sorts brev-människa, kanske. Ett Tove-brev. Lite papprig, sådära. Och platt. Och Tove-brevet skulle behöva glasögon, men det kan inte vara lätt att hålla uppe huvudet med glasögon på om man är av papper. Tror ja', tralala.

Nu håller det här på att bli sjukt konstigt. Jag avslutar med en bild jag gillar.

Ja, jag är en nörd. Tvivlade du?

2008-05-01T19:30:00.001+02:00

When we make the moon our mirror ball
the street's an empty stage;
the city sirens - violins
Everything has changed

Det verkar som att jag upptäckt ett nytt band, det är roligt. Fast jag måste lyssna lite mer på dem innan jag kan vara helt säker. Och vad tusan håller blogger på med, egentligen? Jag blir irriterad. Den byter inte rad, så jag skriver hela det här inlägget på en och samma rad, liksom. Det ser visserligen ganska roligt ut, men det ger en dålig överblick. Det verkar i alla fall som att det ser ut som vanligt när man väl publicerar det, så då spelar det inte så stor roll, antar jag.

Och alltså, på tal om ingenting; Cillian Murhphy! Det är så lustigt med honom, för jag har märkt ett mönster med alla bilder på honom. Antingen är han dösnygg, eller så ser han oerhört sliten ut. Aldrig nånstans mittemellan. Jag kollade på lite klipp från en film som heter "Breakfast on Pluto" (jag är ganska säker på att det var så den hette, i vart fall), och den verkar bra. Jag undrar om den finns att hyra på videoteket. Chansen är nog inte så stor. På tal om filmer jag skulle vilja se men inte hittar nånstans så är ju Hedwig and the Angry Inch helt omöjlig att få tag på! Jag brinn' av! Jag får nog lov att köpa den, helt enkelt. Det kanske är lika bra, då kan jag köpa den samtidigt som jag köper Elbow's album Seldom Seen Kid. Ska jag göra det nu, kanske? Ja! Jag slår till!

I övrigt har jag varit och demonstrerat lite idag, det var trevligt. Anarkisterna var roliga, och då menar jag inte på ett "haha, löjliga anarkister"-sätt, utan bara att de verkade glada och peppade. Sånt är alltid roligt. Men jag funderar på en sak med anarkism, kan man verkligen påstå att det tillhör vänsterrörelsen? Är det inte helt enkelt avsaknad av all politik och alla regler? Eller har jag fått det om bakfoten nu? Jag vet faktiskt inte alls vad jag pratar om, slår det mig. Jag borde sätta mig in lite mer i vad anarkism betyder, för det är ju sånt man ska veta. Och så borde jag läsa på om typ syndikalism, och... Allt, egentligen. Jag skulle vilja vara en sån som har stenkoll på alla olika politiska förgreningar, och kan en massa bra ord. Får jobba lite på det, tror jag bestämt.

Men nu ska jag kissa, sen dricka te och äta kex med go'-ost. Pusselser.

Django

2008-04-29T10:54:00.002+02:00

Jag har precis insett att Brazil ju är Brazil. Och det kanske är lite svårt att fatta vad jag menar med det, om man inte bor i mitt huvud, men så kan det vara ibland.

Natten till igår drömde jag väldigt äckligt/obehagligt/hemskt. Jag satt och åt mat med mamma, Karin och Anton. En bäbis, antingen Karins eller mammas, men den tillhörde familjen. Anton tog upp den, och slängde iväg den. Den dog, och då tyckte de andra att man lika gärna kunde äta upp den. Jag blev helt chockad, och sa att barnet faktiskt hade varit en del av familjen, även om den dog väldigt fort. De andra blev irriterade, och slog mig. Det var inte roligt.

Igår fick jag brev av Annie! Hon hade skickat med en novell hon skrivit, jag gillade den. Hon bad mig skicka med Vertexen där jag var med, jag hoppas jag kan hitta den. Fast bilden på mig var inte bra, men jag resonerar som såhär: För att mildra utseende-hetsen i världen måste man ibland bjuda på fula bilder av sig själv. Vi säger det, i alla fall. Så kanske det känns lite bättre.

Nu är det dags att börja snickra ihop ett brev till Annie, tror jag. Laters!

She'll carry on through it all

2008-04-11T00:57:00.002+02:00

En vacker dag ska jag komma på fyndiga rubriker, istället för att använda låttexter. Idag är inte den dagen.

Jag har läst Henrik Schyfferts blogg idag, det var roligt. Synd bara att jag alltid är sist att hitta sånt där, eftersom det senaste inlägget var ett "hejdå, jag slutar blogga nu". Vet nån förresten hur man söker efter sitt namn i bloggar? Inte för att jag hade tänkt använda det själv, det vore ju enbart konstigt, men jag läste nån intervju en fröken von Sydow (tror jag i alla fall att det var), där de frågade om hur ofta hon kollade... nåt. Jag kommer inte ens ihåg ordet, men det gick väl ut på att kolla hur ofta ens namn nämns i andra människors bloggar. Jag lät bli att skriva ut hela namnet, för av någon anledning vill jag inte öka på hennes rating eller vad tusan det heter. Av samma anledning, fast tvärtom liksom, skriver jag gärna ut Henrik Schyfferts namn. Och Magnus Betnér. Dem kan jag skriva om. Jag vet inte vad jag skulle skriva då, men pja. Nu har jag i alla fall publicerat ett inlägg med deras namn i. Då kanske de blir glada.

På tal om namn tror jag att jag är den enda som heter som jag. Alltså, den enda som heter Tove i förnamn, och vaddetnuärjagheter i efternamn. Det kanske jag inte borde skriva ut här, när jag tänker rätt på saken. Å andra sidan är det inte som att jag haft något problem med det tidigare. Om Storebror skulle få för sig att hålla koll på mig vore det förkrossande enkelt.

Vänta, jag tar tillbaks det! Det finns en Tove Lundström Lind (och kanske skulle jag hitta fler om jag iddes leta) nånstans i världen. Hon är ett år äldre än vad jag är. My Google-fu has yet to fail me.

MEN BAJS nu sitter jag uppe för sent igen. Vad ska jag göra imorgon? Gå på spexet, just det. På lördag jobbar jag 12-18(-ish), sen blir det förfest hemma hos Susannes Frida, och utgång till Subjekt. Jag är peppad, men inser nu att jag inte vet vad jag ska ha på mig. Temat är "hud", men jag tror inte att jag kommer vara bekväm om jag klär mig efter det. Mest är jag bekymrad över skor, det är svårt att ha skor som är både bekväma och snygga. Jag får hitta nån slags kompromiss. Eller! Jag skulle kunna ta mig in till stan och hitta ett snyggt men relativt neutralt bälte, så kan jag ha på mig mina rosa skor till den snygga svarta klänningen. Men usch, jag låter som nån himla modebloggare.

På söndag ska jag vara med på inspelningen av psalmtoppen. Jag vet, whut, liksom? Tv är publicitet, för kören.

Okej, sömn var det.

(Förresten fick jag resultatet på tentan idag, VG på moment 1, och ett ynka halvt jävla poäng från VG på moment 2! Har ju dock inte fått betyg för hela kursen, så tummar hålles.)

Och kom ihåg, barn! Det är "Syra I Vatten"!

101 dalmatiner!

2008-04-08T16:15:00.002+02:00

101 i all ära, men nu ska jag faktiskt sluta numrera mina inlägg på detta sätt. För annars kommer jag aldrig att kunna göra det! 102 är ändå int' nå å fira, så efter det här är det slut! Tills jag börjar närma mig 200, såklart, men det kan nog dröja ett tag.

Jag har blivit så sugen på att skriva. Det har antagligen ganska mycket att göra med det faktum att jag börjat läsa igen. Igår läste jag ut "Den hungriga prinsessan" (bra bok, läs gärna!), och jag har ungefär hälften kvar på Brooklyn Follies. Den är förvånansvärt lätt att komma in i när jag väl börjat, trots att den är pladdrig. Det kanske är just för att den är så pass pladdrig som den är lätt att läsa, vad vet jag!

Förresten så fick jag respons på min japanska-uppgift igår! Misuzu skrev att hon var imponerad av mitt uttal, det levde jag på resten av dagen. För alltså, det är ju coolt när en tvättäkta japan säger att man är duktig på att prata japanska, det går inte att förneka.

Nu hoppas jag att systern min är nöjd med att jag uppdaterat. Hon kan gärna göra detsamma, och jag ska försöka skriva här mer regelbundet. Eller nåt.

Pretty Good Year

2008-03-07T16:21:00.001+01:00

(100)
Min syster skrev i en kommentar i förra inlägget att detta allt skulle behöva vara något spektakulärt, då det ju är mitt hundrade inlägg. Men jag skiter i det! Och skriver lite som det blir, istället.

Först, innan vi ger oss in på något annat, tycker jag att vi insuper faktumet att jag, i och med publiceringen av detta inlägg, skrivit hundra stycken! Tillåt mig att bask in the glory. *bask bask*
Såja, det kändes bra.

I övrigt har jag installerat en dator idag. Jag är helt enkelt ganska bäst, skulle man kunna säga.

Jag har även läst ut John Ajvide-Lindqvists bok "Hanteringen av odöda". Den var bra, mycket bättre än jag trodde att den skulle vara. Fast den var äcklig, men det är smällar man får ta. Den kändes väldigt verklig trots, tja, de odöda. Det låter kanske lite konstigt, men det är sant. Jag kan i alla fall rekommendera den, men läs den när det är ljust ute. Bara ett tips.

Ikväll blir det till att jobba på posten. Att säga att jag ser fram emot det vore en grov överdrift. Egentligen är det ju ingen fara, men jag känner mig väldigt osäker på, tja... Det mesta, faktiskt. Jag tror att det viktigaste är att jag minns att det aldrig är fel att fråga nån hur det är man ska göra, eller var man ska ställa den här lådan, eller vad det nu kan tänkas vara. Men jag känner mig ändå inte peppad. Det är ju tack och lov bara lite drygt fyra timmar, så det är över ganska fort. Annat var det under julen, när jag jobbade nio timmar om dagen! Det var inte alls roligt, dagarna tog aldrig slut. Å andra sidan fick jag också en massa pengar. Det var trevligt, men det var ju lätt att säga när det var så längesen jag jobbade.
Varför är det så, förresten, att man får lönen en hel månad efter att man tjänat den? Jag fattar det inte, men jag har å andra sidan inte kollat upp det, heller.

På tal om lön borde det bli i alla fall ganska mycket i slutet av Mars, men sen blir det mer knapert... Måste hitta ett jobb jag trivs med, och som inte tar upp alla mina helger. Målet med nästa jobb tror jag är att jag inte ska behöva jobba på helger. I alla fall inte enbart. Jag tror nog jag ska försöka söka mig till vikariebanken och jobba på dagis eller så. Det är faktiskt ganska trevligt, när man väl fått in rutinen. Och det är ändå något som kommer sig ganska naturligt, det där med att umgås med barn. Ibland har jag svårt att förstå hur någon kan tycka att det är svårt att vara med barn. Det är bara att inte göra till sig, så kommer ju resten av sig själv! Upplever i vart fall jag.

Såja, nu har jag varit duktig och uppdaterat. Nu skall jag sätta på pastavatten.

Toodles!

Tusen gånger starkare

2008-02-20T13:43:00.001+01:00

Bra bok, smart författare, bra samtal. Sen trevlig lunch med modern, Linnea och hennes moder. Det är skönt med lite socialt umgänge ibland!

(99)

Nighttime Coming

2008-01-31T12:40:00.000+01:00

(98)
Snart är jag uppe i hundra blogginlägg. Det har tagit sin lilla tid! Det är för att jag är nästan sämtst på att uppdatera, men inte allra sämst! Jag skulle vilja påstå att söstra mi är sämre. På att uppdatera, that is. I övrigt är hon en normal människa.

Jag fryser en massa om mina fötter. Det skulle kunna vara för att jag inte har på mig några strumpor.

Men nog om mina fötter (nog för att det är ett fascinerande ämne som förtjänar att behandlas ingående, men inte just nu)! Dagens planer är som följer: Diska bort det jag använt till frukosten, äta lunch, dra med mig brodern ut så jag har nån att fota, kanske gå in till stan och köpa en film med högre ljuskänslighet, skriva brev till Annie, och sen var det nog nåt annat som jag inte minns också. Men whaevva. Sen blir det till posten ikväll mellan 18 och 22.30. Denna gång ska jag ha på mig kläderna också, de riktiga postkläderna. Jag tycker att det är roligt att jag har såna. Och ett eget passerkort har jag också! Bilden är inte så förfärlig, faktiskt. Jag ser normal ut.

Förresten drömde jag om en gammal klasskompis och en icke-riktig kille som kysstes, hohohoho. Och ja, det är klart att de var killar båda två. Jag har ingen aning var den före detta klasskompisen kom ifrån, jag har inte träffat honom på år och dar. Hett var det, i alla fall! Fast killen som inte fanns blev förvirrad, tattane niten. Han förstod inte att han ju var bög. Men det ska vi allt råda bot på! Öh, eller nåt.

Nu är det dags för nytta.
Puss

Come Rain or Come Shine

2008-01-26T22:33:00.000+01:00

(97:e inlägget. Jag kommer fortsätta räkna upp till 100.)
Jag har läst om neonarcissismen idag. Intressant, liksom. Jag kan identifiera mig med en del av grejerna där, men inte alla. Jag bryr mig till exempel inte tillräckligt mycket om hur jag skriver för att lägga ner någon större möda på vad det blir. Därmed inte sagt att jag inte tänker något alls på resultatet. Bara inte så mycket. Det roligaste vore såklart om folk jag inte alls kände läste min blogg och tyckte att den var bra, men eftersom jag, som jag tidigare behandlat, inte ger ut adressen till vem som helst, är det nog inte så stor chans att det händer. Och även om jag gjorde det misstänker jag att jag inte skulle få så många fler besökare.

OMG you gais. Kolla! Den här klänningen ska jag ha. No foolin'. Sen ska jag ha den i sommar, med vita skor till. Och satan vad snygg jag kommer vara. Det kommer antagligen se ut som att jag har snygga bröst, till och med!

Fadern har erbjudit sig att betala femhundra av priset, vilket jag tycker är helt knäppt av honom, men om han känner att han har råd och lust, då är det hans ansvar. Så, listan på saker jag ska göra när jag kommer hem till mamma lyder som följer;
Byta batteriet i systemkameran, och kolla att det funkar
Ta mina mått i tum, så jag vet vad jag ska ha för storlek på klänningen
Och det var väl ungefär det. Härligt!

Jag är så shopsugen. Kan det bero på att jag helt plötsligt har lite pengar? Uh-huh, jag skulle tro det! Aauuugh!

Puss på er, men akta er, för snart kommer ett djupt inlägg! Jag känner det på mig!

C'est si Bon!

2008-01-26T15:52:00.000+01:00

Nu är jag ensam hemma hos pappa. Jag har varit på stan och köpt ett batteri till systemkameran, och en BON-tidning. Egentligen hade jag bara tänkt gå och ta ut lite pengar, men sen upptäckte jag att jag redan hade en hundring i plånboken. Så jag gick på stan ändå, och spenderade lite cash.

Jag har insett att blogginlägg inte ska vara för långa. I alla fall inte den sortens blogginlägg som jag skriver. Man orkar inte läsa hur mycket som helst.

Snart kommer väl antingen fadern eller brodern hem och startar diverse apparater (TV, dator, Xbox). Då kommer det börja låta en massa igen. Jag blir så trött i huvudet av det konstanta malandet av ljud här. Det är aldrig tyst. Antingen är det golf eller skidor eller nåt annat skit på TV, eller så spelar Anton xbox, eller ser på nån film. Och hur kul är det för mig att dra mig tillbaka till mitt rum och sitta på sängen några timmar?

Men som sagt, just nu är jag ensam, och jag har gjort mig en kopp te. Nu ska jag skriva mina mail, och sen läsa min BON.

Puss.

Senti

2008-01-10T20:20:00.001+01:00

Karin sade att jag inte skriver i min blogg. Poo to her, with knobs on!

Idag är jag resourceful!Tove. Jag stöter på ett problem med Firefox (nämligen att alla favoriter och bokmärken försvinner, puts väck! (á la Katla)), så vad gör jag? Jo, jag går till Supportsidan, och lyckas dechifferera data-engelskan såpass att jag lyckas med vad jag föresatt mig, which was att återfå mina favoriter. Jag är nöjd med mig själv.

Jag har funderat på det här med killar som kan dansa. Det jag kommit fram till är följande: Det är hett.

Ingen djupdykande rant idag, I'm afraid. Jag har stämningstexter att renskriva!

Post?

2007-12-14T22:26:00.000+01:00

Jag är frusen idag.

Det här är mitt 93:e blogginlägg, men det är förfärligt ovärt. Inlägget i sig, alltså.

Det finns ett community där man kan hitta brevkompisar, det är jättekul! Jag pratar med en kvinna som är jättetrevlig, och rolig. Very najs.

Trees there will be

2007-12-06T01:06:00.000+01:00

Okej, nu är det såhär; Jag är en bitter, misssunnsam och hemsk människa. Som tur är är det bara jag som vet det, eftersom dessa tankar inte är något jag sätter ord på. Tja, förutom nu, då. Jag anser mig inte vara bra på att unna folk saker. Det går bra om jag tycker om personen i fråga mycket, men annars är det svårt. Jag blir bara bitter och jobbig.

Imorgon blir det tandläkaren, hon ska slipa bort tandsten från mina tänder, och jag misstänker att jag kommer att gå runt med blödande tandkött större delen av morgondagen. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot det.

Hur som helst, nu ska jag sova.

(det här är inlägg 91, jag undrar vad det innebär)

Nihon-go

2007-11-30T22:59:00.000+01:00

にほんごは　とても　むずかしい　です!

Där står det att japanska är svårt. Eller så står det att det är hårt, jag är inte säker... Haha. Det är för att min japanska textbok är på engelska (och en del japanska också, såklart), och då är ju svårt och hårt samma ord, liksom.

Hur som helst, jag är nästan färdig med japanskaexaminationen. Ska bara komma på nåt kulturellt fenomen att skriva om. Jag tror att jag ska sova på saken, snart. Eller, egentligen borde jag kanske sova ungefär nu. Jag ska vara på UB halv tio imorgon, vi ska sätta upp affischer inför julkonserten.

Anton har lånat Fantasia från Midgårdsbiblioteket. Jag älskade den när jag var liten. Den är fortfarande cool, men den har förlorat en hel del av magin. Inte så konstigt, kanske.

Brodern berättade en intressant grej om Fantasia, förresten. I scenen på blåkulla är det någon sorts demon som jagvetintevad riktigt, men är demonig av sig. Uppenbarligen var det Bela Lugosi som stod modell för demonen i fråga. Jag antar att han posade, och så ritade animatörerna. Sådär som de brukar göra.

Walt Disney var förresten inte alls någon mysig sagogubbe, det har jag hört av nån som jobbade med honom. I en dokumentär, visserligen, men ändå. Som jag förståd det var Disney inte alls trevlig. Han ville mest tjäna pengar. Fast, vem vill inte det, å andra sidan.

Tidigare idag såg jag på ett väldigt intressant program som gick på SVT för nån vecka sen. "Ambras - en död man talar", tror jag det hette. Eller om det kanske bara var "en död talar", men skitsamma. Jag blev glad av det. På ett behärskat sätt, men ändå.

Snart är det dags att sussa. Godnatt!

Manater

2007-11-17T20:54:00.000+01:00

[...]and I think 'Don't go' and I think 'Let's cuddle' and I say, "Don't forget your jacket".

Det finns så mycket på internätet. Fascinerande.

Igår såg jag Pans Labyrint. Den var bra, men hemsk på ett sånt där sätt att det rev i bröstet. Jag grät, fast inte riktigt. Inte sådär hulkande som jag kanske skulle ha velat. Av någon anledning har jag så hemskt svårt för att gråta när andra finns i närheten. Eller, jag vet ju varför. Jag tycker att det är fånigt att gråta till filmer. Fast inte när andra gör det, bara när jag själv gör det. Oerhört dumt. Jag vet inte var det kommer från.

Nu är det inte så jättemånga inlägg kvar till mitt hundrade. Coolt värre.

2007-11-08T16:20:00.000+01:00

Det är rätt skönt att man inte absolut måste ha en titel på sina inlägg. Så då slipper jag hitta på en. Om jag hade varit tvungen, då hade det blivit ett citat från antingen Little girl blue eller Lloyd, I'm ready to be heartbroken, eftersom det är dessa två låtar som just nu rullar i mitt huvud. Men ingen av dem känns rätt. Som sagt, bra att jag slipper hitta på något.

Nu känner jag att det är dags för mig att klaga lite på alla jag känner som bloggar. "Bloggar", ja. En del av er är duktiga på att uppdatera. Andra är det inte. Ni vet själva vilka ni är (antar jag). Gör ni inte det, då har ni inte särskilt bra självkännedom. Och om ni inte läser det här inlägget så... Tja, då händer det inte särskilt mycket. Jag har absolut ingen aning om huruvida det finns någon som läser detta, men det spelar inte så väldigt stor roll. Dessutom förstår jag att jag har få besökare, med tanke på att jag inte ger ut adressen till vem som helst. Värt, eller hur? Jag vet. I'm clever that way, alternativt en väldigt underlig bloggare. Det finns två sorters läsare jag känner mig bekväm med: De jag känner väldigt väl, och de jag inte känner alls. De två sorterna kan få läsa allt jag skriver och tänker, och wangstar om. Men såna där människor som hamnar nånstans i mitten, som jag inte känner så jätteväl, men ändå litegrann. Det känns inte helt hundra. Som sagt, jag är en väldigt underlig bloggare.

Imorgon ska jag förresten på styrelsebytarmiddag. Det blir säkert trevligt. Det är bara det att jag och en kille i kören ska handla mat ikväll, och jag vet inte när det blir. Han sa däremot att han kunde efter fem, så efter lite debatt med mig själv har jag bestämt att han får höra av sig när han är färdig med dagen strapatser (han är läkare).

Åh, just det! Jag måste ju skriva om mitt jobb här, också. Jo, såhär va:
Igår var jag på brevterminalen. Vi fick höra om säkerhetsföreskrifter, tystnadsplikten, brandsäkerhet och yadayada. Det var inte så skoj. Sen gick vi runt lite, det var inte heller så upphetsande (förutom en småsöt kille, haha). Sen fick vi skriva på anställningskontrakt och tystnadspliktmojsigrejs, och det var ändå snäppet roligare. För det är ju ändå lite coolt att skriva under saker. Min namnteckning var som vanligt inkonsekvent på det två papperena, men den börjar bli lite bättre, tror jag. Konstigt vore det väl annars. Så, nästan gång jag ska dit är den 14:e, då ska jag utbildas i videokodning. Det är alltså när maskinerna inte kan läsa postkoden, så då skickar de en bild av brevet till en dator, där man som människa ska titta efter och försöka läsa det. Oftast är det väl kanske inte så farligt svårt att se vad som står, det är bara datorn som inte fixar det. Sen skriver man väl in rätt kod och trycker på en knapp, och så hamnar det rätt. Kan jag tänka mig. Fast eftersom det innebär en utbildning kanske det är lite svårare än så, but we shall see. Datorer brukar ändå gilla mig okej bra. I alla fall de datorer jag inte äger själv. Och jag skriver snabbt, så det är säkert en fördel när det gäller videokodning.

När jag var på posten såg jag förresten att en gammal klasskompis (och då menar jag gammal, vi gick i samma klass i lilla ettan, tvåan, trean) är anställd på posten. Det var lite lustigt. Och sen såg jag samma tjejs mamma när jag var på stan idag. Coincidence? Yes, I should think so. Men ändå!

Nu håller det här på att bli väldigt långt, känner jag. Men min blogg, mina regler! Mwahaha.
I förrgår var jag med Tina, som sagt, men jag berättade inte att vi skapade en manlig jag! Han blev jättehet, det var spännande.

0 grader Kelvin

2007-11-07T15:52:00.000+01:00

Och 0 grader Kelvin, vad innebär det? Just det, den absoluta nollpunkten. Och hur kallt är det när den inträffar? Just det, -273.15 grader celsius. Vad du kan.

Jag har idag insett att jag verkligen inte tycker om att frysa. Det är nog därför jag har så svårt för vintern. Och det är nog även därför som jag blir så sur på morgnarna, när det är så kallt i hallen däruppe, eftersom både mamma och Anton envisas med att ha sina fönstren öppna på nätterna. Fast jag tycker nog allra sämst om att frysa när jag inte har så mycket kläder på mig, det är en annan sak om jag ändå är påbyltad men har varit ute så pass länge att jag blir frusen. Men som sagt, lite kläder och kyla är ingen höjdare.

Denna blogg är förresten pimpad nu. Jag gillar't.

Tisdag

2007-11-06T22:04:00.000+01:00

Jag läste för ett tag sedan om skillnaden mellan Wikipedianer och bloggare. Det man ville säga var i princip att Wikipedianer pratar om saker utanför sig själva, medan bloggare skriver om sina liv och åsikter. Well, duh. I could have told you that.

Idag har jag inte gjort mycket. Jag vaknade första gången vid nio, men eftersom jag kände att jag ändå uträttat saker igår så sket jag i att gå upp, utan låg istället kvar. Min väckarklocka slutade snooza efter ett tag, ungefär vid tio, så då somnade jag in earnest. Jag vaknade dock upp igen vid kvart, tjugo över tio, och hade drömt extremt jobbigt. Drömmen bestod av att min mamma och min bror dog, och att jag frågade mamma hur systern tog dödsfallet. Min moder svarade då att Karin hade blivit som en annan människa, och "det skulle inte förvåna mig om hon hoppar från den där bron". När jag vaknade sista gången började jag gråta, men det sorgliga gick över i takt med att jag vaknade till mer ordentligt, och även för att jag fick tårar i öronen. Det tog liksom udden av det dramatiska.

Hur som helst, jag steg upp och gjorde frukost, som åts vid datorn. Jag satt där ett tag, och läste serier och andra grejer, sen gick jag in till stan och köpte en lime. På vägen hem såg jag en människa som jag sett många gånger på senare tid, det hela är mycket mystiskt.

Kom hem, gick hem till Tina, kom hem igen, denna gång med Tina i släptåg, åt middag, pratade och fnittrade med Tina, Tina gick hem. Slut.

Nu ska jag läsa mer serier.

Om drömmar och whatnot

2007-10-16T23:43:00.000+02:00

Egentligen kanske jag borde starta en drömblogg. Jag skulle kunna göra det, fåktiskt. Fast den skulle det nog mest vara jag som läste i sådana fall, misstänker jag. Å andra sidan kanske det inte är så viktigt huruvida någon läser det.

Jag drömde nämligen förfärligt obehagligt inatt. Eller jag kanske ska säga natten till idag, men vad tusan. Life is too short to argue about semantics. Jag drömde att jag hade något under huden på min kind, och att det stack ut en liten bit av det. Jag tog tag i det som stack fram och drog ut det, det var någon sorts del av en leksaksbil, egentligen alldeles för stor för att dras ut genom det lilla hålet. Men jag drog ut det, och jag mådde så illa. Inte i drömmen, utan den delen av mig själv som liksom betraktade det. Jag blir illa till mods bara av att tänka på det. Jag kommer ihåg exakt hur det kändes. Uäck.

I övrigt vill jag på SävCon. Därför ska jag ringa min kusin Åsa imorgon, och kolla om hon är peppad. Jag är desperat!

You just want to be startin' something

2007-09-29T22:59:00.001+02:00

Jag är liksom lite bitter just nu. Av någon anledning. Det kan bero lite på att jag läst lite Marian Keyes, den boken med den cyniska chefsredaktören. Cynism är inte något jag uppskattar. Inte så att jag blir arg eller rädd eller något när nån utbrister något cyniskt, utan mer känns det som att jag ser igenom dem. Är det förmätet av mig? Kanske det, men det är ändå så det känns. Och jag vet att man inte ska se medlidsamt på dem, men det är enbart medlidande jag känner när någon kläcker ur sig en giftig kommentar. För jag vet ju att sån blir man inte utan påverkan. "Man vet aldrig varför folk gör som de gör", som det heter.

Men jag har ett botemedel mot min plötsliga bitterhet! Snusk! Skriva eller läsa, eller kanske lite både och. Så får det bli.

Stockholm syndrome

2007-09-24T17:10:00.000+02:00

I do believe there is love

Eller var det så texten var? Äh, jag orkar inte kolla upp det.

I helgen har det varit körhelg. Det har varit väldigt rolig, jag har till exempel ätit surströmming för första gången. An experience indeed. Fast jag kände faktiskt inte smaken av själva strömmingen, om sanningen ska fram.

Vi har även sjungit förfärligt vackra saker. Det finns nog bara två låtar i repertoaren som jag inte ser fram emot att sjunga, och det är "Ecco mormorar londe" av Monteverdi (jag har kommit fram till att jag nog faktiskt inte gillar barrockmusik, i alla fall inte att sjunga) och "Mother and child" av John Tavern. Den senare är inte särskilt gammal, han lever nog till och med fortfarande. Trots det är den inte kul. Visserligen brukar mycket av ogillandet bero på att jag inte kan låtarna, så det kanske löser sig.

Vi sjunger även en del sånger som är väldigt fina, som sagt. En av dem är på isländska (bara det är ju skoj!), och heter "Heyr, himna smidur", fast med ett sånt där bakvänt isländskt d som uttalas ungefär som "th", icke tonande. En annan sång vi sjunger heter "My love dwelt in a nothern land", och hjälp så fin den är.
My love dwelt in a Northern land.
A dim tower in a forest green
Was his and far away the sand
And gray wash of the waves were seen
The woven forest boughs between:
And through the Northern summer night
The sunset slowly died away,
And herds of strange deer, silverwhite,
Came gleaming through the forest gray,
And fled like ghosts before the day.
And oft that month we watched the moon
Wax great and white o'er wood and lawn
And wane, with waning of the June,
Till, like a brand for battle drawn,
She fell,
and flamed in a wild dawn.
I know not if the forest green
Still girdles round that castle gray.
I know not if, the boughs between,
The white deer vanish ere the day:
The grass above my love is green,
His heart is colder than the clay.

Jag förstod inte förrän igår, när Tomas sa det, att han ju är död. Det är därför hans hjärta är kallt som leran, och därför som gräset ovan honom är grönt. Så gut wrenchingly hemskt. Jag klarar inte av död just nu. I och för sig har jag aldrig klarat av det särskilt bra, men det är svårare än vanligt.
Det är kör ikväll, så jag hoppas att vi får sjunga ovanstående sång. Då skulle jag bli glad. Och lite ledsen, men på ett skönt sätt.

I övrigt kan jag berätta att min mage är i uppror. Om det beror på alkoholen eller kanske surströmmingen vet jag inte, men arg är den. Och låter mycket mer än vanligt, och gör ont. Jag ska typ äta fibrer, eller nåt. Så kanske den skärper sig.

Puss på er.

Good morning, Baltimore!

2007-09-19T00:06:00.000+02:00

Eller kanske snarare Good evening, Umeå! Eller natt.

Hej alla pojkar och flickor. Eller, pojkar vet jag faktiskt inte om det finns några som läser denna blogg. Men man ska inte utesluta folk, har jag hört nån gång.

Idag fikade jag med Jorunn, och så gav jag henne en läsdagbok i försenad födelsedagspresent. Det kändes som en bra present, eftersom hon ville ha den. Jag försökte även kolla efter skor, och jag ville, men iddes liksom inte. Jag lyckades inte se på världen och filtrera ut skorna.

Igår lyssnade jag på ohyggligt mycket musikal-musik. Och jag vill fortfarande leva i en musikal. Anledningar:

Alla skulle brista ut i spontan sång och dans lite då och då. Jazzhands!
Jag skulle få sjunga högt när jag gick runt på stan, och ingen skulle reagera.
Eftersom alla är huvudpersonen i sitt eget liv skulle jag vara huvudpersonen i mitt (min musikal), och allt skulle bli bra. Snyggaste killen, bästa dansaren och sångaren. You know the deal.
Det skulle alltid finnas en perfekt sång för varje känsla. Som om man var riktigt ledsen skulle det inte vara något problem att sjunga ut sin smärta upp mot månen, eller ut över stan. Uppifrån svingen, kanske.

Just det. Alltså bör det finnas mer musikal i livet. Mest i mitt liv.

Imorgon har jag lite saker jag bör göra. Ska se om jag kan komma ihåg dem (en till lista, för det är kul).

Plugga japanska
Gå till återvinningsstationen med kartongerna
Städa toaletterna
Klä ut mig till pirat

Kanske till och med i den ordningen.

Time for bed. Godnatt.

Lua

2007-09-04T18:17:00.000+02:00

"I don't know what I'm doing with my life... I'm thinking of going into male modeling..."

Haha, okej då, kanske inte. Eller, jag skulle inte ha nåt emot att vara med på ett hörn. Meeeen eftersom jag inte är "male" så kan det bli lite svårt.

Alltså, storebror ser ju verkligen på. Jag blir lite nojig av det ibland.

Men OHMGAWD! Grr, det finns ändå en del saker som jag stör mig så sjukt mycket på. Dagens störningsmoment är att pappa, när han gör baguetter till frukost, gör dem när han går upp. Detta trots att han går upp typ en eller ett par timmar tidigare än jag och brodern. Det innebär alltså att baguetterna är kalla och bajstråkiga när vi ska äta dem. Morr. Jag vet, jag vet. I-landsproblem. Men så är det ändå. Jag borde säga nåt till pappa om det, egentligen, men jag orkar liksom inte.

Och en annan sak; vad betyder det att jag blir glad när pappa har kommit ihåg att köpa tandkräm åt mig? Det känns som att det inte borde vara något att reagera på. Å andra sidan kan man ju tänka sig att det ändå är lite häftigt, eftersom jag inte är här (hos pappa) så ofta.

Här var det en lång rant tidigare, men jag tog bort den. Ni skulle ha tackat mig om ni vetat vad det stod, believe you me.

Puss.

Knappar

2007-09-01T23:53:00.000+02:00

Jag inleder detta inlägg med mitt senaste vuxenpoäng; matchande underkläder! Oh yeah, baby. Vit/lila-randiga med vit spets och två knappar på BH och trosor. Fast knapparna är bara dekorativa, sådär som det brukar vara. Det är hur som helst väldigt kul att ha, av någon outgrundlig anledning. Jag får doktorera i ämnet: "Matchande underkläder, och varför man kan känna sig så sjukt het bara av att ha på sig dem, även fast ingen ser dem och det bara är man själv som vet om det".
Hm, rubriken kanske behöver lite finslipning. Possibly.

För någon vecka sedan drömde jag en massa drömmar om att Harry Potter blev tillsammans med andra killar. Jag berättade detta för min moder, som sa att det säkert berodde det jag, Tina och Linnea skriver. Och sen sa hon att på tal om sånt så hade Karin Högström lämnat tillbaka Brokeback Mountain. Min mor förstår nog mer än jag tror, men det gör inget. För hon är chill.

Jag hade förresten en sjukt värd MSN-konversation med Linnea för ett par dagar sen. Den involverade en viss Tom O'Keeffe, och om du inte vet vem det är, då spelar det ingen roll. Det blev nästan lite rollspel av det, fast inte riktigt, för det hade blivit konstigt.

Nog om det. Snart ska jag sova. Puss!

Je ne sais pas

2007-08-19T13:42:00.000+02:00

Visst är det väl sådär härligt pretto att ge sitt blogginlägg en fransk rubrik? Särskilt eftersom jag inte kan franska alls. Fast det här kommer inte att bli ett pretentiöst inlägg, tror jag inte i alla fall.

Mitt undermedvetna fortsätter att gäcka mig när jag sover. Igår natt var det ännu mer sexdrömmar som gällde, denna gång featuring nån sorts skogsande som var oerhört kär i en människa. Och ja, båda var män. Såklart. Det är ju mina drömmar vi talar om här, eller hur? Det var i alla fall en väldigt trevlig dröm, för människan var liksom överordnad skogsanden, men när skogsanden övertalade människan att vara låta honom sköta saken, då var det skogsanden som dominerade, samtidigt som han behöll sitt underordnade sinnelag. Mitt undermedvetna är så duktigt på karaktärernas utveckling, haha. Önskar bara att mitt medvetna var lika duktigt, då kanske jag skulle kunna skriva bra också!

Förresten så har jag funderat på huruvida mamma förstår att jag hyser en smått ovanlig fascination för homosexuell kärlek mellan män. Hon måste ju ha märkt nåt. Det är ju inte direkt som att jag är försiktig med var jag lägger mina FAKE-böcker, direkt. Om jag var hon skulle jag definitivt ha kollat igenom dem när de ligger framme. Inte för att min mamma snokar i mina saker, utan bara för att det är roligt att läsa manga. Eller serier överhuvudtaget. Jag personligen bläddrar gärna i serier om de ligger framme, det spelar mindre roll om jag vet vad de handlar om eller ej. Hon lär väl i alla fall ha läst baksidestexten; "Ryo and Dee are two New York City cops with an attraction for action - and each other!" Haha, det är så löjligt. Det är nog det jag tycker sämst om med hela FAKE-serien, tror jag. Just den texten. Eller, det och att deras öron ser jättekonstiga ut i de första tre, fyra böckerna. Sen blir Sanami Matoh (hon som ritar) bättre på sånt där, och till sjuan, klimaxet if you will (no pun intended, haha. Eller, vem försöker jag lura? Självklart intendade jag en pun!) ser det faktiskt helt okej ut. Förutom att deras läppar ser målade ut vid ett par tillfällen, men det kan man bortse från.

Ja just det! På tal om min mamma; i gårdagens blogginlägg nämnde jag att hon sa att hon gjorde något roligt, och att jag inte visste vad det var. Nu har jag kommit hem till mamin, och det hon hade gjort var att sätta upp gardiner i mitt rum! De är gröna, väldigt tunna, och jättefina. Och om det var någon som undrade så har jag faktiskt valt tyget själv, hon valde inte på eget bevåg. Så nu ser mitt rum ännu mer bebott ut, efter X antal år. För att fira detta funderar jag på att snabbduscha, klä mig lite, och gå på en promenix. Eller städa rummet. Eller både och. Fast inte samtidigt.

Imorgon fyller förresten Jorunn 18! Det är fanimig på tiden!

Herbivor

2007-08-18T13:41:00.000+02:00

Visste ni att getingar är rovdjur? De dödar och äter andra insekter. Man lär sig något varje dag!

Natten till idag drömde jag en väldigt jobbig dröm. Jag tror att det börjader som någon sorts klassresa, fast det var mest min familj, och typ Linnea och Tina, och några människor från skolan (till exempel Engelska C-läraren Jessica, what gives liksom? Tror vi hade ett seminarium i en ångbastu). Vi åkte i en buss, men den kunde inte ta sig ända fram, så det var några som tog på sig att dra den till lägret där vi var. De drog den alldeles för fort, och när de kom till en snäv krök körde bussen av vägen, och ner i en ravin. I bussen fanns allt mitt bagage och lite av Karins, så det var ju inte så jättekul för mig. Sen visade det sig att kläderna inte hade försvunnit ner i ravinen, utan att de låg på en tomt vid ett spökhus. Man kunde inte hämta dem, just för att det var ett spökhus. Så vi fick vänta tills vinden, likt tidvatten, svepte tillbaka kläderna till oss. Fast sen sveptes de bort igen, då fick man hålla i dem hårt.

Sen hände något, och mamma fick hjärtstillestånd. Jag kommer ihåg att pappa i drömmen sa "det låter bip bip biiiiiiiiiip", jag fick ge mamma mun-mot-mun, men hon var osynlig så jag hittade henne knappt.

Sen vaknade jag och mådde dåligt, av förklarliga skäl. Jag hade ju inte kunnat rädda min mamma. Fast hon dog inte, jag vaknade innan det skulle ha hänt. Jag var på, inte dåligt humör, men liksom lite nere. Nån gång vid tolv-tiden ringde mamma, och då kändes det mycket bättre. Jag visste ju att det inte hade hänt nåt, men det var ändå skönt att höra av henne. Konstigt vad beroende man kan vara av någon. Så himla konstigt är det väl i och för sig inte när det gäller ens mamma.

På tal om min mamma så gör hon nåt konstigt! Hon säger att det är något jag tycker är roligt, och att jag får se när jag kommer dit. Jag och Anton åker väl dit om ett par timmar. Hon är lurig, min mor.

Brun mamba

2007-08-17T16:39:00.000+02:00

Ja, för bruna mambor är, som jag tidigare konstaterade när jag talade med Tina i telefon, giftigare än svarta. Fast "svart mamba" låter ju bra mycket coolare.

För några nätter sedan drömde jag nästan enbart om sex hela natten. Jag hade tänkt skriva om det, men nu har jag glömt så mycket, och stunden har ändå passerat. Om ni vill skylla på någon, skyll då på min syster som bestämde att jag skulle prata i telefon med henne istället för att blogga.

Alltså får det här inlägget handla om något annat. Vad det blir kanske utkristalliserar sig allteftersom.

Nu förstår jag att det är många som frågar sig vad jag har gjort idag. Det är ju trots allt frågan på allas läppar mest jämt. Alltså, min dag hittills;
Jag vaknade första gången vid åtta, och om jag inte vetat bättre hade jag nästan kunnat tro att jag var utvilad. Då jag visste bättre förstod jag att så inte var fallet, eftersom jag somnade vid tre-tiden igår (imorse). Det är faktiskt rätt mycket senare än jag brukar somna, trots att det är sommar. Anledningen till att det blev så pass sent var att jag var på nån sorts klassfest (före detta klass, antar jag att det blir). På denna festen fanns ungefär en flaska vitt vin till alla gäster, eftersom Per och Jonas hade bryggt 17 liter vin, och betalat 99 spänn totalt. Det är nog nästan definitionen av värt, tror jag.

Andra gången jag vaknade imorse var klockan ungefär elva. Bättre tid, tänkte jag, och steg upp. Jag åt lite frukost framför datorn, iklädd pyjamas. Jag märkte senare att min bror hade tagit ett smygkort på mig vid den tidpunkten, och jag har inte konfronterat honom än. Inte för att det finns särskilt mycket att konfrontera honom för, men ändå.

Så, ja. Just det. Sen ville Anton ha datorn, för jag hade suttit där ett tag. Jag gav upp datorn och gick och duschade istället. När jag kom ut duschen kände jag behov av musik, men alla mina skivor är som vanligt hemma hos mamma, och jag har ingen aux-kabel till iPoden här heller. Jag letade igenom pappas stundvis obskyra skivsamling, och bestämde mig till slut för att köra på en operasamlings-cd. Jag tror faktiskt att den kan ha hetat "Best of Opera", haha. Jag satte på den och gick och stekte mig ett par hamburgare till lunch. Efter några minuter gav sig brodern iväg, för han skulle visst till Midgårdsskolan och ha nån sorts samtal, jag vet inte riktigt. Tror inte att han visste heller. Då blev jag ensam hemma, så jag höjde volymen på operan och sjöng med, sådär lagom vackert och uppsjunget.

När jag hade ätit klart och höll på att ställa in sakerna i diskmaskinen började jag helt plötsligt, utan uppenbar anledning, ställa in all smutsdisk i maskinen. Knäppt. Och som om det inte skulle vara nog, ladys and jellyspoons, så fortsatte jag i samma stil med att städa i köket, mer exakt diskhon, som jag inte tror har städats på X antal år. Just det tar jag faktiskt inget ansvar för, eftersom det är pappa som är här oftast. Som den Duktiga Dotter jag är gned jag tills det sken, och sen gick jag till badrummet och tog handfatet och duschkabinen. Tandborstglaset, alltså... Det luktade iffy, mins sagt. Det var vatten i botten, men det var en massa brunt äckel där i också, och det luktade jagvetintevad. Lik och potatis. Så jag diskade det glaset.

Nu har jag varit duktig så det räcker och blir över, nu ska jag sminka mig lite och ta på mig ett par strumpor för att sedan cykla iväg till Tina. Förhoppningsvis ska jag klara mig dit utan att blåsa av vägen; vinden är helt galen. Väl där får jag nog lite blåbärsglass, och sen middag. Senare ikväll blir det EdgeFest, med improshow och kanske VIA, får se om jag orkar.

Pusshej.

Städfilosofi

2007-07-27T15:40:00.000+02:00

Jag vet inte hur många av människorna som läser min blogg som vet om att jag städar nu under sommaren, men så är det i alla fall. Personalutrymmen, toaletter och omklädningsrum på fabriken Armstrong i Holmsund, där man gör golv. Detta inlägg kommer att handla om städningen som sådan, vad jag upptäckt och lärt mig, hur mina dagar ser ut och så vidare.

Idag kom jag och tjejen jag jobbar med fram till att vi städar 18 toaletter om dagen. Detta innebär att vi under hela vår arbetsperiod kommer att ha städat toaletter 18x20 ggr, alltså 360 gånger. På fyra veckor! Helt sinnessjukt. Eller har jag räknat fel? Jag tror faktiskt inte det.

Jag har även utarbetat en teori om smuts, fast helt min är den kanske inte. Detta gjorde jag under den första veckan av jobbet. Teorins arbetsnamn är "smuts och energi är ändå lite lika varandra", och går ut på att smuts, liksom energi, aldrig kan skapas eller förstöras, utan att det helt enkelt omvandlas till olika former av smuts. Man moppar upp damm; dammet förvandlas till nån sorts gegga. Ni fattar principen, ja? Just denna teori materialiserade sig när jag dammade trappstegen i en lång trappa, och inte hade så mycket annat att tänka på.

Under dagarna går jag väldigt mycket. Jag skulle vilja ha en pedometer för att kolla exakt hur många steg jag tar, det vore roligt. Jag funderar på att köpa en, men det beror nog rätt mycket på vad priset för en sådan kan tänkas ligga på.

It's alive!

2007-07-26T17:32:00.000+02:00

Nu är datorn vid liv igen! Det är underbart, tycker jag.

Jag skulle bara säga det. Baj baj!

The Duality of Nudity

2007-07-01T01:05:00.001+02:00

Oh yes, I went there. Checka min pretto-rubrik! Nästan så att den rimmar, men inte riktigt. Det är en Illusion av ett rim!

I alla fall, jag tänkte att jag skulle ranta lite om nakenhet och sexualiseringen av den. Jag hade kunnat göra det på apberget, och det tänkte jag också först, men sen kom jag fram till att nej. Det vill jag inte. Men i alla fall, här är det jag skrev på apisen:

Jag vet inte riktigt när det händer, men vid den här tiden är det otroligt mycket mjukporr/halvnakna/helnakna människor, främst kvinnor, på tv . I alla fall om man har såna häringa digitala kanaler. Alltså, allvarligt. Det var ett program på E! som började alldeles nyss, som enbart innehöll en massa topless tjejer. Verkade det i alla fall som på trailern. Och vad är grejen? Det är bara bröst, for fuck's sake. Tillåt mig citera Notting Hill;
"What is it about men and nudity? Particularly breasts -- how can you be so interested in them?"
"Well..."
"No seriously. I mean, they're just breasts. Every second person in the world has got them."
"More than that actually, when you think about it. You know, Meatloaf has a very nice pair..."

Graah! Kan vi sluta sexualisera all nakenhet? Jag menar inte att det inte ska vara sexuellt med nakenhet, men det behöver faktiskt inte alltid vara det.

Så det var alltså så jag började när jag kom att tänka på det. Nu ska jag fortsätta där jag slutade.

Som sagt, det behöver faktiskt inte alltid vara sexuellt med nakenhet. Jag upplever oftast att det inte är det. Säg att man ser på en film med nakenhet. Det blir ju inte automatiskt sexuellt laddat bara för att personerna på skärmen råkar vara utan kläder. Om de befinner sig i en sexuell situation, då är det ju en annan sak. Säg att två personer är nakna, men bara pratar. Då är det ju inte som att man sitter där och blir alldeles upphetsad, enbart på grund av att de inte har på sig några kläder. Eller, jag kan väl bara tala för mig själv, men jag blir det inte. Sen kan det väl vara så att det ingår en mycket attraktiv man i denna scen, men det är ju inte upphetsande bara för att han är snygg. Jag kan visserligen uppskatta den estetiska skönheten (prettovarning!), men som sagt. Inte direkt så det rycker i livmodern.

För att återknyta till det jag skrev på apberget om bröst, så visst kan jag väl förstå att det är spännande för de flesta män och en del kvinnor, men inte jämt, för tusan! Ta till exempel dessa dyngraka unga kvinnor som springer runt på Spring Break och drar upp sina linnen framför diverse kameror. Vad är det som är sexigt med det? Jag kan inte för mitt liv se det som något sexuellt, i mina ögon är det bara sorgligt. Jag vill krama om tjejerna och säga att de duger även om de inte visar upp sina bröst. Visserligen är det till allra största delen mina fördomar som talar där, det är ju möjligt att de har jättebra självförtroende allihop.

Jag kan dock förstå att det är roligt att klämma på bröst, de är mysiga, men då förstår jag fortfarande inte varför de är roliga att titta på. De borde väl inte vara sexigare än någon annan del på en kvinna?

Tacksam för svar.

Överdimensionerat

2007-06-26T17:44:00.002+02:00

Igår natt (eller snarare imorse, jag måste börja gå och lägga mig i vettig tid) drömde jag att jag och resten av SMMU04 skulle till balen. Vi åkte dit i en buss, direkt från Stockholm. En lärare strulade till allt, och det var nästan så att vi inte kom dit. Efter många om och men tog vi oss till balen, som var i huvudstaden helt plötsligt, trots att det var därifrån vi hade åkt. Och denna bal, mina damer och herrar, var precis som en bal ska vara. Till skillnad från den riktiga studentbalen, den som var i det verkliga livet. För den var inte bra.

Sen var det en till bal senare i drömmen, men den gången hade jag bara på mig vanliga kläder, lite finare kanske. Vi hade jätteroligt, och en naken kvinna med långt mörkt hår hade en performance ståendes på en stege. Hon var pretentiös, men på ett trevligt sätt.

Drömmen fortsatte, nu som en dokusåpa ute i Strömbäck. Huset var mycket större än det egentligen är. Vi hörde en massa bilar komma körandes, och sprang ut på taket för att se vad som hände. En massa människor vällde ut ur en stor långtradare, och vi gick ner till gården. Det visade sig att skolan hade betalat resan för alla familjemedlemmar man kunde tänka sig, för att de skullle kunna komma när vi i huset tog studenten. Till mig kom den närmaste familjen. Det var helt underbart.

Nightingale

2007-06-26T17:41:00.000+02:00

Just nu ser jag med ena ögat på en dokumentär om hur japanerna betedde sig i Kina strax innan andra världsrkiget. Japanerna ansåg sig verkligen vara herrefolket, och de har fortfarande inte bett om ursäkt för vad de gjorde mot kineserna. De dödade till exempel en kvarts miljon människor vid ett enda tillfälle. Nyss pratade en gammal kvinna om hur hon hade blivit skuren 18 gånger i ansiktet, och huggen i benen med bajonetter 18 gånger. Hon var dessutom gravid i sjunde månaden, och de japanska soldaterna högg henne i magen. Barnet dog.

Jag förstår verkligen inte krig. Det är så konstigt. Ett så oerhört omänskligt sätt att lösa konflikter på. Jag vet inte hur det går ihop att man som liten blir tillsagd att inte slåss, men sen när man blir vuxen går man och startar krig. Eller, okej, alla kanske inte startar krig. Det är ju egentligen bara en bråkdel av alla människor i världen som gör det. Lärde inte deras föräldrar dem att det inte är bra att slåss?

Säg att man är president i något land, och bestämmer sig för att starta krig. Man får statistik på hur många som dör ute i striderna, och man håller tal till folket som hedrar de modiga män och kvinnor som slåss i andra länder. Men inser man någonsin hur soldaternas verklighet ser ut? Är det någonsin mer än bara statistik? Statistiken säger aldrig något om hur rädda soldaterna var sekunderna innan de dog. Eller något om hur deras familjer bröt ihop när de nåddes av beskedet. Förr i tiden, och då menar jag inte förr i tiden som i nyss, utan förr i tiden som i på kungars tid, då följde ledarna med ut i strid, och kungarna dog ibland jämsides sina män. Kanske var ledarna mindre benägna att starta krig när de visste att de själva skulle behöva strida. Då var det även fara för deras liv. Men som det är nu sitter ledarna i sina stora hus, och kanske sänder de en tanke till sina soldater ibland.

Midsommar, ja!

2007-06-26T00:40:00.000+02:00

Jag glömde bort att jag hade tänkt prata om min midsommar, också.

Den var hemskt trevligt, fast inte så himla midsomrig kanske. Men jag gillade det ändå, även om jag saknade det traditionella också.

Det är lite lustigt med Edvin, för han blir väldigt frispråkig när han druckit lite. Det behöver inte alls vara några mängder, det räcker nog med att han tror att han är lite full. I fredags sade han till min syster att "Tove är gränslös ikväll. Gränslöst trevlig och gränslöst vacker." Eller, jag tror att det var ungefär så han sa. Karin kanske minns det bättre? Hur som helst, Edvin tenderar att ge mig en massa såna komplimanger när han är lite glad. Och det är ju trevligt.

I alla fall, trevlig midsommar. Nu ska jag snart sova.

Andra bloggar också

2007-06-25T23:27:00.000+02:00

Jag är en sån där som verkligen tänker att jag inte ska hänga på trender. Men det är väl klart att jag gör det. Nästan ofelbart. Som det här med bloggande, till exempel, fast jag tycker ju att det är väldigt kul att bara få skriva precis vad som helst. Fast ingenting som är hets mot folkgrupp, för det kan man ju bli anmäld för. Inte för att jag känner något särskilt stort behov av att agitera en folkgrupp, men ändå.

Här är i alla fall ett bloggtips: Hemliga pappan.
Den är inte aktiv längre, men det finns många gamla inlägg. Jag tycker om den.

Ibland funderar jag på om jag kanske borde vara lite mer anonym när jag wilfar runt på nätet (WILF: What was I Looking For? Sådär som man gör på nätet, liksom. Tappar bort sig bland allt skoj.), för jag är inte alls särskilt anonym. Big Brother tittar på, så att säga. Storebrodern skulle nog inte alls ha något problem med att hålla mig i schack, inte med tanke på hur mycket information det finns om mig ute på det världsomspännande nätet.

För övrigt är allt som vanligt. Jag är fortfarande den närhetstörstande 18-, snart 19-åringen, med ont i axlarna och snuskig humor som ni alla känner och tycker om.

Jag och modern diskuterade förmyndarsamhället som hastigast idag. Vi sa att vi gillar lite lagom förmyndande. Det var ungefär allt. Jag sa ju att det var en hastig diskussion, och kanske inte så mycket en diskussion som att vi bara höll med varandra.

Förresten har jag kommit på hur man prenumererar på bloggar. Eller, kommit på och kommit på. Det är en såndär gång när jag vet hur man gör, men jag kan inte förklara det, eftersom jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det. Kanske är det för att jag tror att alla andra är totalt tekniskt handikappade och inte fattar vad jag menar med något alls. Nu blir det väl så att jag får några kommentarer som lyder ungefär "visste du inte hur man prenumererade på bloggar? Arma människa!". Jag är inte så bra på datorer som det kanske kan verka ibland. Att jag skriver snabbt (enligt medelålders människors mått mätt) innebär icke att jag vet vad jag håller på med. Det innebär enbart att jag har för mycket i huvudet som vill ut. Så har det alltid varit när jag skriver, så datorer är en bra grej för mig och min (stundtals) hyperaktiva hjärna.

Jag har för övrigt börjat skriva en detective noir-text, bara för att det kändes som en kul grej att göra. Den har ingen story och inga namn och bara en karaktär en så länge. Jag är kvintessensen av strukturerat skrivande, mina vänner. Kvintessensen.
Om jag gör klart den nån gång kanske den kan komma att bli publicerad här, men det förutsätter ju att den faktiskt blir slutförd. Den chansen är slim to none, men man kan ju alltid sätta upp mål för sig själv. Det är visst bra, har jag hört.

The Dress looks Nice on You

2007-06-14T21:09:00.001+02:00

För vi har faktiskt tagit studenten. Det känns så hemskt konstigt. Jag såg några bilder på mig med mössan på, helt stört knasigt. Jag kan ju inte ha studentmössa, jag är ju liten! Hm. Eller nåt. Det har fortfarande inte sjunkit in på riktigt. Men det gör det väl om några dagar, och då kand et hända att jag blir lite ledsen.

Men studentskivan var jättetrevlig! Tyckte då jag. Uppenbarligen blev det en massa tjafs med köandet och insläppet, men det märkte inte jag, så jag var glad ändå. Nån gång vid halv ett drogs ställets utskänkningstillstånd indraget, hehe. Men det sket jag i, jag dansade ändå.

Tidigare under kvällen pratade jag med Edvin under dansen. Han frågade mig om nån hade styrt upp mig än, på vilket jag svarade nej, eftersom det var sanningen. Då sa han att minst 100 stycken borde redan ha gjort det. Och att han lugnt hade styrt upp mig om han inte hade varit ihop med Helena. Det var liksom gulligt, på nåt lite vridet sätt. Jag frågade om han verkligen menade det, och då sa han att han visst gjorde det. Svaret var ungefär "Ja, vi går ju inte i samma klass längre". Det kändes ändå najs. Fast senare under kvällen, meine damen und herren, styrde jag upp en kille. På rikt! Jag! Helt gal't. Det var mycket trevligt, tyckte jag. Sen träffade jag Nadja på stan idag, och då frågade hon vem grabben var. Och ja' ba' "*shrug*, ett uppstyr". Jorunn var med då, så när Nadja hade gått var hon alldeles "va?" (Jag märker att det här inlägget känns väldigt fjortis, men det kan inte hjälpas). Och det förstår jag, med tanke på att jag aldrig gör sånt i vanliga fall. Men alltså, det lustiga med uppstyrningen var att jag faktiskt hade funderat lite på att styra upp honom om han var där. Det var han ju, så det gjorde jag. Fast, jag menar, det var ju inget mer än ett uppstyr, men trevligt var det.

Just nu vill jag att Karin ska vara hemma i Schweden igen. Jag vill tala med min tyttel!